Tråkigt angrepp i DN

Idag angrips jag av tre KU-kollegor på DN-debatt, för mitt sätt att ställa frågor i samband med utfrågningarna under våren. De tycker att jag har gått på framför allt företagsledarna för hårt, d v s de två verkställande direktörer vi kallade för att reda ut deras relation med Carl Bildt. Jag har förstås svarat på artikeln, och jag hoppas få in svaret om några dagar.

Jag tycker att det är tråkigt att denna diskussion förs i offentligheten. Det är klart att borgerliga KU-ledamöter kan känna sig besvärade av att deras statsråd blir granskade och ifrågasatta. Men de måste ju ändå ha så pass mycket integritet, att de se fel också på sina egna.

Vi går emellertid mot ett KU-betänkande där borgerligheten inte kommer att våga att säga ett ont ord om Bildts optioner och jävssituationer, om Reinfeldts slarv när han tillsatte statsråd, om Stegö-Chilós häpnadsväckande tilltag att köra över en riksdagsmajoritet i presstödsfrågan med hörsägen från Bryssel som enda beslutsunderlag, och om hafsiga utredningar med bara en veckas remisstid som grund för riksdagsbeslut som berör miljontals människor.

Så sent som i torsdags såg vi hur majoriteten viftade undan självaste Riksrevisorn, när denne log larm om att utförsäljningarna av statlig egendom inte konsekvensanalyserats tillräckligt, och att regeringen därför brutit mot grundlagen. KU:s borgerliga majoritet ville inte ens kalla till sig Riksrevisorn för att lyssna till vad han hade att säga!

Nu känner de sig trängda i sak, och de reagerar på primitivaste sätt: genom att vilja tysta de kritiska frågorna. Då har man missförstått sin uppgift. KU ska granska, inte lägga locket på.