Idag rapporterar flera media om att Riksbankens nya räntepolitik får genomslag på bostadsräntorna. DN skriver att ett ett miljonlån på bara ett år blivit nästan 600 kronor dyrare per månad, och SvD skriver att om räntorna passerar 5 procent, så kommer omkring en tredjedel av hushållen att få svårt att betala sina boendekostnader.
En del vill nu lägga skulden för detta på att underbetalda undersköterskor och affärsbiträden äntligen får lite mer i plånboken med de nya avtalen. Det är orättvist. Visst spelar avtalen roll, men de håller sig inom de samhällsekonomiska ramarna, och motiveras av de mycket stora överskotten som ackumulerats både i näringslivet och i den offentliga sektorn. Dessa avtal var dessutom lätta att förutse för regeringen, och borde ha räknats in när man lade fast den ekonomiska politiken.
Men samtidigt har Anders Borg släppt igenom mycket stora ofinansierade skattesänkningar, framför allt för de rikaste - t ex borttagen förmögenhetsskatt och fastighetsskatt, och avdrag för hushållsnära tjänster. Det spär på konsumtionen och driver fram en inflationsekonomi, som riksbanken måste parera med högre ränta.
Riksbanken ser att vi har en svag finansminister, som inte förmår hävda sig mot partiledarna som bara kräver mer. För en gångs skull tycker jag att riksbanken gör rätt, även om man borde gjort det tidigare, så att det inte kommit så chockartat.
Om regeringen vill hålla fast vid sin slappa finanspolitik, så finns det bara en väg för den att gå för att återställa balansen, och det är att försöka hålla nere lönerna. Det görs enklast genom att öka arbetskraftsutbudet, vilket man ju nu också gör bl a genom att minska vuxenutbildningen. Det försämrar i sin tur Sveriges långsiktiga konkurrenskraft.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Alltför ofta får de med minst resurser ta ansvar för hela samhällsekonomin bara för att de tillhör stora grupper. Jag blir lika förbannad varje gång. De stora grupperna av lågavlönade (främst)kvinnor utför dessutom varje dag ett arbete som i de flesta fall även kommer de bäst bemedlade medborgarna till del. De sköter exempelvis om allas våra små barn och gamla föräldrar för att vi som befinner däremellan ska kunna arbeta. Frågan är om vi andra anser att även den som passar mina barn då jag själv arbetar ska kunna leva på sin lön eller om hon ska bära ansvaret för att våra lån inte ska bli för dyra eller vår egen lön ätas upp av hotande inflation. Vi har alla ett ansvar, inte bara Anders Borg han har bara på tok för mycket makt.
Skicka en kommentar