Ett misslyckande för KU

Så justerade vi då till slut Konstitutionsutskottets granskningsbetänkande, idag på förmiddagen. Om det kan man bl a läsa i SvD. Det är ett misslyckande för KU. Om KU ska kunna upprätthålla sitt anseende, måste man se till vad de olika regeringsföreträdarna gjort i sak, oavsett vilken politisk färg de har.

Men precis som KU:s ordförande Berit Andnor framhöll på presskonferensen, så har det gått att komma överens över blockgränsen om hur man ska bedöma s-statsråden. Vi har varit villiga att förhandla om de skrivningarna. Däremot har det varit omöjligt att diskutera anmälningarna mot de borgerliga statsråden, med de borgerliga företrädarna i KU. Därför ser betänkandet ut som det gör - kritik mot s-statsråd, medan de borgerliga ministrarna anses vara vita som snö. Slagsidan är mycket tydlig för dem som läser betänkandet och reservationerna.

Den enda anmärkning den borgerliga majoriteten vågar göra mot en av sina egna, är att de noterar att Carl Bildt glömde anmäla hela sitt optionsinnehav. Och det vore ju konstigt om de inte gjorde det - det har han ju faktiskt erkänt, men först efter att det upptäckts och påtalats av TV4!

Men de vågar inte säga ett ord av kritik i övrigt. Man skulle kunna tro att det inte gör något. Men faktum är att det faktiskt i sak innebär allvarliga praxisförändringar av demokratins spelregler. Från och med nu kan t ex en statsminister utnämna statsråd, utan att han ens behöver prata med dem personligen! Han behöver inte fråga dem om de har några ekonomiska engagemang som är olämpliga, eller om de har något brottsligt förflutet. Det är följden av att KU:s borgerliga majoritet inte har något att invända mot Fredrik Reinfeldts underlåtenhet att prata med de statsråd han tillsatte - och de han pratade med, ja, där gjorde han ett så dåligt jobb att två av dem fick avgå efter bara någon vecka!

Och från och med nu kan en minister begära ut optioner värda miljontals kronor från ett företag, och i samma veva vara med och fatta regeringsbeslut i ärenden där detta företag har starka ekonomiska intressen. Och en utrikesminister kan äga aktier i ett företag som anklagas för att vara delaktig i folkfördrivning och övergrepp när det gäller mänskliga rättigheter. Det är innebörden av att KU:s borgerliga majoritet inte vågar kritisera Carl Bildt när det gäller hans optioner i Vostok Nafta, eller hans aktier i Lundin Oil.

Och från och med nu kan ett statsråd sitta en söndagskväll och på eget bevåg besluta att köra över ett riksdagsbeslut som fattats med bred majoritet - utan att höra med någon annan, utan att rådfråga den övriga regeringen, och än mindre rådgöra ens med de egna företrädarna i Riksdagen. Till råga på alltihop med ett telefonsamtal från en tjänsteman i Bryssel som enda beslutsunderlag! Det är innebörden av KU-majoritetens ovilja att kritisera f d kulturminister Cecilia Stegö-Chilós hantering av presstödet.

Och från och med nu kan en regering driva igenom beslut som får stora ekonomiska konsekvenser för miljontals människor, bara genom att göra en rudimentär intern utredning som får gå ut på remiss ett par veckor för syns skull. Det är innebörden av att KU:s borgerliga majoritet inte vill kritisera beredningen av t ex a-kasseförändringen.

För första gången på över 25 år har regeringspartierna majoritet i KU. Det innebär att de har ett särskilt stort ansvar för att de klarar av att uppvisa integritet och självständighet också i förhållande till sina egna. Det har de misslyckats med, och därför får KU:s betänkande denna slagsida. Men eftersom deras misslyckande får effekt också på hur praxis i sak förändras, d v s vad som är tillåtet för en regering att göra, blir det dessvärre också ett misslyckande för KU:s granskningsfunktion som helhet.