onsdag 29 december 2010

Terrorhotet är verkligt, också i Norden

Svenska och danska säkerhetspolisen verkar ha gjort ett bra jobb för att förhindra ett allvarligt terrordåd mot danska Jyllands-Posten. Uppenbarligen så har man kunnat följa männens aktiviteter under lång tid, men väntat med att ingripa förrän de var beredda på att sätta sin planer i verket. Det var förmodligen för att få ett så bra bevisläge som möjligt och för att kunna ringa in så många gärningsmän som möjligt.

Det framstår som ett utmärkt stycke polisarbete.

Höstens händelser har påmint oss om att terrorhotet är verkligt, också i Norden. Först Säpos höjda terrorvarning i början av hösten, sedan självmordsbombaren i Stockholms julhandel, så Säpo-rapporten om våldsbejakande islamism för några veckor sedan - och nu avvärjandet av en planerad massaker, riktad mot de anställda på en av Nordens största tidningar.

Självklart så kan terrorism inte bara bekämpas med polisarbete. Orsakerna till att människor söker sig till religiös våldsam extremism är förvisso många, men till stor del tror jag det handlar om växande sociala klyftor, där allt fler trycks ner och marginaliseras. Terrorismens orsaker angrips bäst med en politik som minskar arbetslösheten och skillnaderna mellan fattiga och rika. I dessa avseenden går nu hela västvärlden dessvärre i fel riktning. Det kan leda till ännu mer ökade motsättningar.

Men även om vi förstår att det behövs en annan ekonomisk politik och en annan välfärdspolitik för att på sikt minska motsättningarna, så måste vi också förstå att det behövs bra förutsättningar för rättsväsendets arbete mot den här typen av kriminalitet. I det här fallet så understryks än en gång vikten av Säpos underrättelsearbete. Information om framväxande terrornätverk är livsviktigt för att polisen ska kunna hålla dessa grupper under uppsikt.

För drygt ett år så sedan tog den borgerliga regeringen bort Säpos möjligheter att få beställa information från FRA:s spaning. Det försvårade Säpos arbete, och det framstår nu som ett ännu större misstag än vad det gjorde då. Som jag sa i Riksdagen för några veckor sedan, så finns det ingen anledning att i detta allvarliga läge och av konstruerade integritetsskäl hålla Säpo avskuret från viktig underrättelseinformation.

Det hoppas jag att regeringen nu inser, så att vi kan få ett förslag till Riksdagen som återger Säpo de möjligheter man hade före 1 december 2009.

torsdag 16 december 2010

FRA och Säpo

Min uppmaning i tisdags till regeringen om att lägga fram ett förslag som möjliggör för Säpo att återigen kunna beställa underrättelsematerial från FRA väckte en del uppståndelse, och inte så få missförstånd.

Säpo hade möjlighet att inhämta FRA-underrättelser fram till 1 december 2009. Då tog den borgerliga regeringen bort denna möjlighet, för att blidka kritikerna i sina egna led när det gällde FRA-lagen. Vi var starkt kritiska redan då mot det, eftersom vi förstod att det skulle hämma Säpos möjligheter att följa framväxten av olika terrornätverk i utlandet. I den riksdagsmotion som lämnades på våren 2009, och som s, v och mp stod bakom, togs detta upp som ett problem med den nya lagen.

Det rör sig alltså inte om en socialdemokratisk omsvängning. Ändå tolkades det så, och jag har sett en del upprörda inlägg, bl a om hur detta förhåller sig till kongressbeslutet. Men kongressen sa aldrig att socialdemokratin skulle vara emot signalspaning, även om del gärna vill läsa det på det sättet.

Att säga nej till signalspaning är inte en ansvarsfull hållning. För mig handlar frågan ytterst om Sveriges alliansfrihet. Om vi inte i Sverige själva har möjlighet att inhämta underrättelsematerial från utlandet, där FRA:s spaning är en viktig del, då kommer vi att tvingas att gå till Nato-länderna för att få veta vad som händer i vår omvärld. Därför måste vi ha egen signalspaning, men den måste regleras med högt ställda krav på integritetsskydd.

Kongressen har inte sagt att FRA-lagen skulle rivas upp utan att ersättas av något annat, tvärtom. Innebörden i kongressbeslutet var att den nuvarande lagen skulle ersättas av en annan lag som reglerade FRA:s spaning. Om de rödgröna vunnit valet, så hade vi tillsatt en parlamentarisk utredning för att söka breda lösningar kring en sådan ny lag.

Nu vann vi inte valet, och vi har istället en Riksdag där Sverigedemokraterna är vågmästare. När nu nya frågor som rör rikets säkerhet ska behandlas av Riksdagen, så är det klokaste vi kan göra att försöka hitta blocköverskridande lösningar. Det var det jag signalerade till regeringen i tisdags: vi socialdemokrater kommer att vara konstruktiva om regeringen vill förhandla med oss i dessa frågor.

Jag vill helt enkelt inte att Sverigedemokraterna ska vara vågmästare i frågor som rör rikets säkerhet.

Till sist: efter s-gruppmötet i tisdags spreds den felaktiga uppgiften om att en majoritet på riksdagsgruppen gått emot min linje. Jag kommenterar normalt aldrig interna diskussioner, men den här gången blev jag tvungen att göra det. Det var en handfull s-ledamöter som inte gillade idén om att Säpo skulle få tillgång till FRA-material. Den åsikten kan man ha respekt för, men det är inte och har heller aldrig varit partiets linje. Och en handfull ledamöter gör sannerligen ingen majoritet i en grupp som består av 112 ledamöter.

Gruppledaren Sven-Erik Österberg kommenterade under onsdagen denna fråga på ett rättvisande sätt, och det finns nu också en formell kommentar utlagd på partiets hemsida.

(Socialdemokraterna, Folkbladet, Smålandsposten, Västerbottens Folkblad, Expressen, Norrköpings Tidningar)