fredag 25 maj 2007

USA måste bli kvar i Irak tills vidare

ERBIL-ATHEN-STOCKHOLM: Skriver detta på flyget Erbil-Athén-Stockholm. Precis som på nedresan får vi inte flyga över Turkiet, eftersom man fått för sig att det står Kurdistan på flygplanen. Självklart absurt, och det bryter mot internationella flygöverenskommelser. Nu har jag emellertid förstått att UD tagit kontakt med turkiska ambassaden i Stockholm, för att lösa frågan. Bra det, för så här kan det inte få fortgå. Både passagerare och flygbolag drabbas hårt, inte minst ekonomiskt, när flygningarna tar över 7 timmar istället för 4.

Igår beslutade den amerikanska kongressen att ge ytterligare anslag till USA:s närvaro i Irak. Detta kan man läsa om i bl a SvD och DN. Många demokrater röstade emot, eftersom man ville se en tidtabell för USA:s tillbakadragande. Den amerikanska opinionen mot kriget är stark, och den kommer att öka ytterligare, om britterna aviserar att man drar sig tillbaka när Gordon Brown efterträder Tony Blair. Dessutom närmar sig valet i USA, och jag skulle tro att också republikanska presidentkandidater kommer att pressas till att presentera en tidtabell före årets utgång.

Det är lätt att ha en kluven inställning till USA:s engagemang i Irak. Kriget var ett självklart brott mot folkrätten och man har inte lyckats att åstadkomma fred och säkerhet under de år det pågått. Irak, som tidigare inte hade problem med islamistisk terrorism, verkar nu nästan vara en plantskola Al-Qaida.

Men å andra sidan: hur hemska terrordåd islamisterna än begår, så blir det aldrig lika omfattande som den statsterrorism som Saddam Hussein riktade mot sin egen befolkning, praktiskt taget dagligen. Har man stått i Halabja och sett ut över 5 000 gravstenar som symboliserar offren för gasattacken 1988, och man får klart för sig att människor fortfarande lider och dör av sviterna, har man svårt att tillgripa principiella folkrättsargument emot invasionen. Än svårare är det att se kriget som utslag av enkel amerikansk imperialism, och käckt ropa ”USA ut ur Irak”.

Det är förstås naivt att tro att USA är i Irak för att sprida demokrati och mänskliga rättigheter. Det räcker med att se på historien: i latinamerika är det väl egentligen bara en diktator som USA inte backat upp, och det är Fidel Castro. Annars är det lätt att räkna upp diktatorer världen över som haft USA-stöd: Batista, Pinochet, Suharto, Strösser, Somoza.

USA är i Irak för oljans skull, och för det strategiska läget. Men det har fört det goda med sig, att landet fått en chans att bygga demokrati. Och på de platser där man får vara i fred för terrorism, är man på god väg, t ex i Kurdistan. Om USA skulle dra sig ur nu, skulle landet med stor sannolikhet falla sönder i tre delar: en kurdisk, en sunnimuslimsk och en shiamuslimsk. Den shiamuslimska skulle komma att kontrolleras av Iran, den sunnimuslimska av Syrien – och ingen vet om Turkiet då invaderar Kurdistan.

En snabb reträtt av USA vore därför ödesdigert, och man bör därför stanna tills vidare. Men det bästa vore att så småningom dra sig ur, och överlåta säkerhetsarbetet till inhemska styrkor, med hjälp av en FN-styrka som är stor och kraftfull nog att kunna bekämpa Al-Qaida.

3 kommentarer:

Mika sa...

Ja,Morgan. Visst är det lätt att vara kluven till USA´s närvaro i Irak idag. Skönt att höra att allt fler nu sällar sig till den skara som varit emot invationen från början.Men hur bekämpas bäst Al-Qaida? Måste inte världen någon gång på allvar fråga sig varför Al-Qaida existerar?Amerikansk påverkan på media har resulterat i att gemene man tror att dessa vill göra oss alla till muslimer och skära halsen av alla "otrogna". Naturligtvis har Al-Qaida en politisk agenda, de är mer än en religiös rörelse. Det är orealistiskt att tro att de kommer att låta sig krossas av sina främsta motståndare, kanske finns ännu vägar som inte prövats?

Morgan Johansson sa...

Jo, det är klart, Mika, att vi måste fråga oss varför Al-Qaida existerar. Självklart har västvärlden ett ansvar för det, p g a kolonialism och imperialism. Det är bara social och ekonomisk utveckling som på sikt kan slå undan benen för extrema rörelser. Men för att en sådan utveckling ska komma till stånd, så krävs lugn och ro. Därför behövs båda delar: både militär närvaro och sociala insatser.

Mika sa...

Vad bra att vi är överens om att västvärlden har ett ansvar. Lugn och ro kan, enligt min mening, uppstå först efter det att balansen i världen blir någorlunda jämn. Med detta menar jag bland annat att islamofobin måste upphöra, islam som religion får inte kopplas ihop med det politiska begreppet terrorism. Sverige och andra länder som är intresserade av att skapa lugn och ro måste ta ett tydligt avstånd då rättsliga övergrepp begås i "demokratins namn". Jag kan kanske hålla med om att båda delar behövs men det är skillnad på millitär närvaro och de bombräder för fredens skull världen fått bevittna i direktsändning.