Kan Irak stabiliseras?

Om några timmar åker jag nattflyget till norra Irak. Jag landar imorgon bitti, måndag, och kommer att tillbringa veckan i Suleymania och Erbil. Syftet med resan är att fördjupa de kontakter socialdemokratiska partiet i Sverige har med det kurdiska partiet PUK, vars ledare är den irakiske presidenten Jalal Talabani. Vi ska bl a ordna utbildning för PUK-representanter i Sverige, något jag kommer att skriva mer om under veckan.

Jag har varit i norra Irak en gång tidigare, våren 2000. Det var före kriget, så Saddam Hussein satt fortfarande i Bagdad, men i norr fanns det ett självstyrande kurdiskt område, som skyddades av amerikanskt och brittiskt flyg. Talabani ledde också då PUK, som styrde i en del av irakiska Kurdistan. Den andra styrdes av det andra stora kurdiska partiet, KDP, under ledning av Barzani. Och denna lilla enklav klämdes mellan Turkiet, Iran, Irak med Saddam och Syrien. "A rough neighborhood", som PUK-premiärministern Dr Barham uttryckte det. Och det får man ju säga.

Nu är Saddam borta, konflikterna mellan PUK och KDP nedlagda, och man hjälps åt för att försöka bygga upp ett demokratiskt Irak. Det är det jag ska lära mig mer om under veckan, och det finns ju många teman att knyta an till i samtalen med de politiska ledarna - det politiska våldet manifesterat med en bomb i Erbil häromdagen, samarbetet med övriga folkgrupper, USA:s närvaro, hederskulturen som vi återigen fick se ett fruktansvärt exempel på med en mördad flicka för några dagar sedan - för att bara nämna något. Det är ämnen som jag kommer att skriva mer om under veckan!