Terrorhotet är verkligt, också i Norden

Svenska och danska säkerhetspolisen verkar ha gjort ett bra jobb för att förhindra ett allvarligt terrordåd mot danska Jyllands-Posten. Uppenbarligen så har man kunnat följa männens aktiviteter under lång tid, men väntat med att ingripa förrän de var beredda på att sätta sin planer i verket. Det var förmodligen för att få ett så bra bevisläge som möjligt och för att kunna ringa in så många gärningsmän som möjligt.

Det framstår som ett utmärkt stycke polisarbete.

Höstens händelser har påmint oss om att terrorhotet är verkligt, också i Norden. Först Säpos höjda terrorvarning i början av hösten, sedan självmordsbombaren i Stockholms julhandel, så Säpo-rapporten om våldsbejakande islamism för några veckor sedan - och nu avvärjandet av en planerad massaker, riktad mot de anställda på en av Nordens största tidningar.

Självklart så kan terrorism inte bara bekämpas med polisarbete. Orsakerna till att människor söker sig till religiös våldsam extremism är förvisso många, men till stor del tror jag det handlar om växande sociala klyftor, där allt fler trycks ner och marginaliseras. Terrorismens orsaker angrips bäst med en politik som minskar arbetslösheten och skillnaderna mellan fattiga och rika. I dessa avseenden går nu hela västvärlden dessvärre i fel riktning. Det kan leda till ännu mer ökade motsättningar.

Men även om vi förstår att det behövs en annan ekonomisk politik och en annan välfärdspolitik för att på sikt minska motsättningarna, så måste vi också förstå att det behövs bra förutsättningar för rättsväsendets arbete mot den här typen av kriminalitet. I det här fallet så understryks än en gång vikten av Säpos underrättelsearbete. Information om framväxande terrornätverk är livsviktigt för att polisen ska kunna hålla dessa grupper under uppsikt.

För drygt ett år så sedan tog den borgerliga regeringen bort Säpos möjligheter att få beställa information från FRA:s spaning. Det försvårade Säpos arbete, och det framstår nu som ett ännu större misstag än vad det gjorde då. Som jag sa i Riksdagen för några veckor sedan, så finns det ingen anledning att i detta allvarliga läge och av konstruerade integritetsskäl hålla Säpo avskuret från viktig underrättelseinformation.

Det hoppas jag att regeringen nu inser, så att vi kan få ett förslag till Riksdagen som återger Säpo de möjligheter man hade före 1 december 2009.

SvD, DN, Aftonbladet, Expressen,

FRA och Säpo

Min uppmaning i tisdags till regeringen om att lägga fram ett förslag som möjliggör för Säpo att återigen kunna beställa underrättelsematerial från FRA väckte en del uppståndelse, och inte så få missförstånd.

Säpo hade möjlighet att inhämta FRA-underrättelser fram till 1 december 2009. Då tog den borgerliga regeringen bort denna möjlighet, för att blidka kritikerna i sina egna led när det gällde FRA-lagen. Vi var starkt kritiska redan då mot det, eftersom vi förstod att det skulle hämma Säpos möjligheter att följa framväxten av olika terrornätverk i utlandet. I den riksdagsmotion som lämnades på våren 2009, och som s, v och mp stod bakom, togs detta upp som ett problem med den nya lagen.

Det rör sig alltså inte om en socialdemokratisk omsvängning. Ändå tolkades det så, och jag har sett en del upprörda inlägg, bl a om hur detta förhåller sig till kongressbeslutet. Men kongressen sa aldrig att socialdemokratin skulle vara emot signalspaning, även om del gärna vill läsa det på det sättet.

Att säga nej till signalspaning är inte en ansvarsfull hållning. För mig handlar frågan ytterst om Sveriges alliansfrihet. Om vi inte i Sverige själva har möjlighet att inhämta underrättelsematerial från utlandet, där FRA:s spaning är en viktig del, då kommer vi att tvingas att gå till Nato-länderna för att få veta vad som händer i vår omvärld. Därför måste vi ha egen signalspaning, men den måste regleras med högt ställda krav på integritetsskydd.

Kongressen har inte sagt att FRA-lagen skulle rivas upp utan att ersättas av något annat, tvärtom. Innebörden i kongressbeslutet var att den nuvarande lagen skulle ersättas av en annan lag som reglerade FRA:s spaning. Om de rödgröna vunnit valet, så hade vi tillsatt en parlamentarisk utredning för att söka breda lösningar kring en sådan ny lag.

Nu vann vi inte valet, och vi har istället en Riksdag där Sverigedemokraterna är vågmästare. När nu nya frågor som rör rikets säkerhet ska behandlas av Riksdagen, så är det klokaste vi kan göra att försöka hitta blocköverskridande lösningar. Det var det jag signalerade till regeringen i tisdags: vi socialdemokrater kommer att vara konstruktiva om regeringen vill förhandla med oss i dessa frågor.

Jag vill helt enkelt inte att Sverigedemokraterna ska vara vågmästare i frågor som rör rikets säkerhet.

Till sist: efter s-gruppmötet i tisdags spreds den felaktiga uppgiften om att en majoritet på riksdagsgruppen gått emot min linje. Jag kommenterar normalt aldrig interna diskussioner, men den här gången blev jag tvungen att göra det. Det var en handfull s-ledamöter som inte gillade idén om att Säpo skulle få tillgång till FRA-material. Den åsikten kan man ha respekt för, men det är inte och har heller aldrig varit partiets linje. Och en handfull ledamöter gör sannerligen ingen majoritet i en grupp som består av 112 ledamöter.

Gruppledaren Sven-Erik Österberg kommenterade under onsdagen denna fråga på ett rättvisande sätt, och det finns nu också en formell kommentar utlagd på partiets hemsida.

(Socialdemokraterna, Folkbladet, Smålandsposten, Västerbottens Folkblad, Expressen, Norrköpings Tidningar)

Solidaritet mot egoism

Igår skrev jag i Aftonbladet om att de borgerliga inte ens brytt sig om att ta reda på hur många som är hemlösa, trots att antalet med stor sannolikhet ökat kraftigt under perioden. Vi har ju fått en mycket stor bostadsbrist, samtidigt som arbetslösheten ökat och socialbidragstagandet skjutit i höjden.

Artikeln är en uppföljning på den ordväxling som jag hade med statsrådet Maria Larsson (KD) i riksdagen i våras, och som jag skrev om på bloggen 17 juni.

Jag hoppas att mitt inlägg kan göra att vi får in de sociala frågorna på dagordningen inför valet. Valrörelsen har hittills nästan bara handlat om plånboksfrågor - vem tjänar mest på vilken politik? Men det vi måste diskutera är vilket samhälle vi vill leva i - ett där den starke tar för sig, medan den svage får ta skeden i vacker hand, eller ett där vi försöker ta hand om varandra i en anda av solidaritet.

Europa stärker skyddet för journalisternas källor

Idag skriver jag på DN Debatt om min rapport till Europarådet om starkare skydd för journalisternas källor. Rapporten ska behandlas på vårt möte i Strasbourg i början av oktober, och jag föreslår bl a att alla 47 medlemsländer ska anta lagar som skyddar journalisters källor. Det behövs för att man ska kunna komma till rätta med maktmissbruk och korruption.

Min rapport är en del av Europarådets granskning av pressfriheten i Europa. Jag fick uppdraget förra året av Europarådets utbildnings- och medieutskott, som jag sitter i. Projektet är ett initiativ av utskottets ordförande Denis Mcintosh, och han kommer själv med en bredare rapport till hösten om hur det egentligen står till med pressfriheten i Europa. Det behövs, bl a mot bakgrund av vad som händer i t ex Italien och Ryssland.

Min rapport kommer snart att läggas ut på min hemsida, så att man bl a kan läsa om fler av de 19 fall av kränkningar av Europakonventionen som jag hänvisar till i artikeln.

Maria Larsson(kd) ljög om hemlösheten i Riksdagen idag

Man skulle kunna tro att kristdemokrater skulle vara särskilt angelägna om att inte ljuga i en politisk debatt. Nionde budet, ni vet, man ska inte bära falsk vittnesbörd mot sin nästa.

Ändå gjorde folkhälsominister Maria Larsson det idag. Jag ställde en fråga till henne om hemlöshet i Sverige, och undrade varför den borgerliga regeringen inte gjort en ny kartläggning av hemlösheten. På min tid i regeringen uppdrog vi åt Socialstyrelsen att göra en sådan, och då bedömde man att ca 17 800 personer i Sverige var hemlösa. Nya kartläggningar skulle sedan göras vart femte år. D v s nästa gång 2010.

Men ingen sådan kartläggning har gjorts. Det beror naturligtvis på att regeringen för allt i världen inte vill att det ska bli svart på vitt vad rekordhög arbetslöshet, stor bostadsbrist, ökade klyftor, större andel fattiga och skenande socialbidrag har betytt för hemlösheten. Med mycket stor sannolikhet har den ökat kraftigt.

Det var när jag pressade henne på det, som hon började ljuga. Hon påstod då att den borgerliga regeringen var den första som ägnade sig åt frågan om vräkning av barnfamiljer, och att den socialdemokratiska regeringen inte ens visste hur många fall det rörde sig om.

Det är osant. Jag tillkallade redan 2004 en särskild utredare, Göran Johansson, för att lämna förslag om hur man kunde förebygga och motverka vräkning av barnfamiljer. Han lämnade sina förslag i oktober 2005, förslag som jag sedan till största delen lät genomföra. På utredningens första sida står det att man bedömde att antalet barn som berördes av vräkningar 2004 var ca 1 000.

Betänkandet, SOU 2005:88, finns här. Den ligger fortfarande kvar på regeringens egen hemsida.

Maria Larsson försökte alltså dölja sin egen passivitet när det gäller hemlöshetsfrågan, genom helt osanna påståenden om den förra s-regeringen. Det är att bära falskt vittnesbörd om sin nästa, det.

Häpnadsväckande maktfullkomlighet av de borgerliga

De borgerliga i konstitutionsutskottet valde idag att köra över oppositionen när det gäller en ny kreditupplysningslag, trots att tunga remissinstanser pekat på att denna lag bryter mot Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen. Justitiekanslern, Justitieombudsmannen, Tidningsutgivarna och Journalistförbundet anser att lagen inte kan antas utan en grundlagsändring. (Expressen, DN, GP)

Tidningsutgivarna och Journalistförbundet menar att den nya lagen försvårar journalisters arbete med att t ex granska ekonomiska och politiska makthavare.

Socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet motsatte sig lagförslaget. Det är uppseendeväckande att regeringen driver igenom en sådan lag några månader före valet, emot så tunga remissinstansers vilja, och emot oppositionens uppfattning. Med endast sju rösters övervikt i Riksdagen (av 349), vill man alltså trycka igenom en lag som försvårar journalistiskt arbete och som har tydliga grundlagsaspekter.

Så brukar vi inte göra med grundlagsfrågor i Sverige, tvärtom. Vi brukar eftersträva breda majoritet, något som de borgerliga nu av någon anledning väljer att strunta i.

Det är en uppvisning i häpnadsväckande maktfullkomlighet.

Den rödgröna sidan dominerar media just nu

I drygt en veckas tid så har de rödgröna partierna dominerat media. (DN, SvD) Det är välkommet, eftersom det brukar vara tvärtom: tack vare de borgerligas övertag när det gäller dagstidningar, så är det deras budskap som brukar komma fram i störst utsträckning och bli vänligast skildrat.

Men den senaste veckan så har något hänt, och det har förstås att göra med det rödgröna budgetalternativet. Det var många som inte trodde att vi skulle kunna komma överens, men det gjorde vi. Ikväll har vi haft ett gemensamt gruppmöte med riksdagsgrupperna för s, v och mp i andrakammarsalen i riksdagen för att manifestera budgetuppgörelsen, och visa att vi är beredda att ta över. Mona Sahlin, Lars Ohly och Peter Eriksson talade.

Nu har vi tagit initiativet, och bollen går över till de borgerliga. Hur tänker ni klara jobbfrågan? Hur tänker ni klara klimatutmaningarna? Det duger inte med att tala om vad ni inte tänker göra... (SvD, SvD, DN)

Nu får nog de borgerliga skärpa sig lite, annars blir det ingen match alls.

Själv presenterade jag budgeten igår i Kristianstad, ihop med Gustav Fridolin (mp) och Marianne Berg (v). Vi fick bra genomslag (Radio Kristianstad, Norra Skåne, Kristianstadbladet), och det visar att intresset för det rödgröna alternativet är stort.

I helgen firade vi ju också Första Maj, och jag talade i Borås. Radion rapporterade att det var det högsta deltagandet på 15 år, och nog kände jag av att det var en mycket god stämning. Vi ska nog kunna ta tillbaka Borås också! (Radio Sjuhärad).