Idag ska Fredrik Reinfeldt träffa ambassadörer från ett antal muslimska länder för att tala om Lars Vilks Muhammedteckning. Se SvD, DN. Han tog initiativet för att förekomma eventuella krav från ambassadörskretsen på det sätt som skedde i Danmark, och han hoppas väl kunna undvika motsvarande kris, med bojkott av danska företag och våldsamheter.
Låt oss hoppas det, men jag tror att det är en from förhoppning. Problemet är ju att Reinfeldt inte har någon som helst möjlighet att gå ambassadörerna till mötes i sak. Det blir ingen grundlagsändring, vi har en annan syn på statens roll i förhållande till media. Detta är ju länder vars regeringar har för vana att stänga misshagliga tidningar och kasta journalister i fängelse. Det gör vi inte i Sverige.
Statsministern tror kanske att han ska kunna prata dem till rätta, att han ska kunna snacka sig ur problemen, på det sätt han gjorde i valrörelsen. Men ambassadörerna kommer inte att nöja sig med en seminarieövning. De kommer att kräva besked i sak, och om de inte får som de vill kommer de att rapportera det tillbaka till sina hemländer - där saken får än större uppmärksamhet, och fundamentalisterna väcks på allvar.
Därför är jag inte så säker på att det var så klokt av Reinfeldt att bjuda in till detta möte. Det kan t o m förvärra situationen. Han kanske tänder krutdurken på allvar.
I sakfrågan är det lätt att ha en linje. Jag tycker att Vilks teckningar - både Muhammedbilden men kanske framför allt judesuggan - är osmakliga och förnedrande. Vilks är ute efter att mucka gräl, och jag kan förstå att en del muslimer och judar är upprörda.
Men det får man tåla i en demokrati. Man måste förstå att i en modern demokrati är inget heligt i den meningen att man kan förbjuda människor från att driva med politiker, staten, kulturen - och religionen. Och när det gäller religioner, så är det ju inte bara muslimer och judar som får tåla sådant, utan också kristna: se bara på "Life of Brian" och "Ecce homo".
Ytterst speglar detta vilken syn man anser att religionen ska ha i samhället. Vi hade möte med Humanisternas styrelse i onsdags, och diskuterade bl a det kommande seminariet som Stockholmsavdelningen av Humanisterna ska ha i samarbete med organisationen Ex-muslimerna i Sverige. Det kommer att handla om Muhammedbilderna och yttrandefriheten, och går av stapeln 18 sept kl 18.30 på Radiohuset. Lars Vilks kommer, liksom bl a förre DN-redaktören Arne Ruth, och företrädare för Humanisterna, bl a Dilsa Demirbag-Sten.
Det är ett bra initiativ, och jag hoppas att det blir ett värdigt samtal om religionens roll i samhället. Humanisternas utgångspunkt är ju inte att fördöma religion eller de religiösa, utan att upprätthålla sekularismen och garantera att religiösa föreställningar inte styr politiken eller vetenskapen.
Slutligen. Om regeringen nu ska träffa ambassadörerna: varför är det inte Carl Bildt som gör det? Han vore ju den rätta företrädaren, eftersom det är han som håller i relationerna till andra stater.
Men kanske gör Reinfeldt bedömningen att Bildt inte klarar så känsliga möten. Han minns kanske Carl Bildts och Birgit Friggebos katastrofala möte med invandrare i Rinkeby i början av 1990-talet, påkallat av lasermannens dödskjutningar. Bildt var sedvanligt högdragen och stötte genast bort publiken, och då försökte Friggebo lätta upp den hätska stämningen genom att försöka få alla med på att sjunga "We shall overcome". Ridå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar