Idag skriver jag i DN om att vi bör söka en samsyn över blockgränsen om gymnasieskolan. Min tanke är att socialdemokratin bör släppa kravet på allmän behörighet för alla gymnasieprogram, mot att regeringen går med på en stor satsning på de yrkesinriktade programmen, en utbyggnad av vuxenutbildningen och ett generöst studiemedelsystem så att ungdomar som vill läsa in allmän behörighet till högskolan ska kunna göra det lite senare i livet.
Det är ett uppslag för en kompromiss: vi tar ett steg, och regeringen ett, så kan vi mötas i en blocköverskridande överenskommelse som säkrar stabilitet för lärare och elever i gymnasieskolan framöver.
Självklart är detta ett inlägg i den socialdemokratiska debatten med anledning av vårt skolrådslag, och än finns ingen partiposition. Men jag vet att det finns ett stort stöd för dessa tankar, inte minst bland s-kommunalpolitiker som dagligen på nära håll ser hur skolan fungerar. Det är inte lika nattsvart som Björklund vill få oss att tro, men man kan inte komma ifrån att det finns problem som måste lösas. Låt oss då försöka göra det ihop, över blockgränsen.
I övrigt är intrycket från gårdagens Riksdagsöppnande (DN, SvD) att Fredrik Reinfeldt suddar ut sin profil mer och mer för varje regeringsförklaring han håller. De är långa som romaner, men försöken att lägga sig så nära socialdemokratin som möjligt i retoriken börjar bli pinsam. Det börjar låta som socialdemokratiska första-maj-tal - när de är som sämst.
Fortsätter Reinfeldt såhär är han snart så diffus i konturerna att han kommer att smälta ihop med den bakomliggande tapeten i Riksdagens talarstol när han håller sin sista regeringsförklaring 2009.
Men en nyhet fanns det ju, och det var glidningen i den säkerhetspolitiska formuleringen. Vi har ju nyss sett en omtumlande turbulens, med slitningar i försvarspolitiken under hela sommaren som kulminerade i en avgången försvarsminister. Nu verkar man ha "glömt" skrivningarna om alliansfriheten i regeringsförklaringen. Är det ett otroligt korkat slarv, eller menar regeringen verkligen att nedskärningarna på försvaret gör att Sverige inte längre kan vara alliansfritt? I så fall öppnas en bråddjup konfliktyta på ett område, utrikes- och säkerhetspolitiken, där vi verkligen borde vara ense över blockgränsen.
Slutligen ser jag (DN, SvD, SvD) att trasslet med fastighetsskatten fortsätter. Nu har man förhandlat färdigt, och löftet om att ta bort fastighetsskatten visade sig bli att man ska ta bort fastighetsskatten för dem som betalar mer skatt än 6 000 kronor. En majoritet av villaägarna får ingen sänkt skatt - däremot får de vara med och betala med höjd reavinstskatt, sämre uppskovsmöjligheter och borttagen begränsningsregel. Regeringen lyckas än en gång skilja ut de allra rikaste hushållen, och gynna dem på ett direkt iögonfallande sätt. Samtidigt försämras rörligheten på bostadsmarknaden.
Göran Hägglund(kd) är ute och tjoar glatt. Men är det någon som tror att detta kommer att vända opinionsvinden?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Uppgörelse med alliansen i alla ära, men då kanske sossarna borde veta vad de själva vill. Av din DN-artikel blir man inte klokare.
För det första: Vad innebär att ge upp kravet på allmän behörighet till högskolan i praktiken? Idag är behörigheten specificierad till minst 90% godkända betyg för det program som eleven går på. Generellt sett så rör du dig på en justeringskala på mellan 0 och 89% godkända betyg. Var landar du? Ska det se lika ut oavsett vilket yrkesförberedande gymnasieprogram vi talar om, oaktat hur de det ser ut med kunskapsförväntningarna i arbetslivet? Är det okej att elever får några lektioner matte och engelska och resten av de tre gymnsieåren praktisear på någon cykelverkstad?
För det andra: I DN-artikeln utgår du från att orsaken till problemet är att elever är "skoltrötta" när de börjar gymnasiet. Tyder inte det på att man borde göra redan under den tid som eleverna går i grundskolan? Eller är det en garantiplats på Komvux som ska fixa bristerna från grundskoletiden?
För det tredje undrar man hur du ser på det faktum att regeringen avser skärpa kraven för behörighet till högskolan. Leijonborg talar t.ex. mycket om kunskapskraven i matematik. Finns det ingen risk att minskade ambitioner för de yrkesförberedande programmen i kombination med ökade krav på de studieförberedande programmen än mer drar i sär eleverna tidig ålder?
Nja, detaljerna får vi återkomma till. Jag tycker förstås att man också fortsättningsvis ska läsa matte, svenska och engelska på de yrkesinriktade linjerna, men inte med samma kursplan som regel. Däremot kan man ju tänka sig att man som tillval ska kunna välja en mer ambitiös kursplan, som ger behörighet.
Självklart måste man stärka undervisningen i grundskolan. Men måste också respektera att alla är olika, i den meningen att man kan behöva olika lång tid för att lära sig, eller att man kan vara mer motiverad att läsa vidare något senare i livet. Just därför behövs en satsning på vuxenutbildningen, som ju regeringen sorgligt nog skurit ner.
Jag ställer inte upp på de försämrade villkoren när det gäller intagningen till högskolan. Det bör finnas en väg in på högskolan också via 25:4-regler. Men det är en annan fråga.
För min del anser jag att borttagandet av högskolekompetensen är ett stort steg tillbaka.
De kurser som läses för generell högskolekompetens är i mångt och mycket en välbehövlig repetition av grundskolans senare kurser, alltså något alla oavsett yrke behöver.
Jag förnekar inte att det finns problem med den teoretiska undervisningen på gymnasiets yrkesprogram. Men lösningen på det kan inte vara att backa utan istället anpassa undervisningen så att den relateras till det praktiska. Det borde inte vara omöjligt att göra inom en gemensam kursplan - men kräver naturligtvis mer ansträngning än att bara lätta litet på kraven.
"Att minska den sociala snedrekryteringen är inte en uppgift vilken som helst för socialdemokratin. Det handlar om att ge människor lika förutsättningar, möjliggöra för människor att förverkliga sina bästa stämningars längtan - och hindra att klassamhället går i arv. Det är därmed ett historiskt uppdrag för socialdemokratin. Låt oss behandla det som ett sådant framöver."
Citat av... ?, jag gissa vem (ur boken "(s)2000 - 18 unga socialdemokrater om en politik för ett nytt sekel")
Skicka en kommentar