Vill borgerligheten verkligen bryta pensionsuppgörelsen?

Med dagens debattartikel i SvD av Mona Sahlin och Tomas Eneroth ökar socialdemokratin pressen på borgerligheten ytterligare i pensionsfrågan.

I princip är det samma budskap som jag och Christer Persson formulerade i en DN-debattartikel i januari: om inte regeringen återställer ålderspensionerna för de förtidspensionerade, d v s många handikappade och långtidssjuka, så betraktar vi pensionsuppgörelsen som bruten. Då kan vi från socialdemokratins sida börja driva krav på att reformera pensionssystemet i en för oss mer smaklig rikning.

Dagens pensionssystem har ju den svagheten att det tenderar till att mycket påtagligt klassuppdela de äldre, beroende på att det är så oerhört förmånligt att kunna jobba längre. Det är ju i lättare för t ex en läkare att klara av att arbeta till man är 67 år, än vad det är för en undersköterska eller en byggnadsarbetare, som kanske bara orkar till 60. Och medan läkaren då kan få ut över 60 procent av sin inkomst i pension, får byggnadsarbetaren nöja sig med mindre än 50 procent.

Det bör man ändra på, om regeringen står fast vid att vilja spräcka uppgörelsen. Då får vi upp pensionsfrågorna i valrörelsen. Vågar de skapa en sådan situation?