Mp på väg in i matchen

Peter Erikssons intervju i SvD (rewritad i DN) idag är intressant, inte så mycket för klacksparken mot vänsterpartiet som rubriksättaren valt att göra till huvudnummer. Det hör liksom till att smågnabbas lite mellan två partier som delvis konkurrerar om varandras väljare, men det kommer han att få lägga av med långt före valet. Sånt funkar inte om man ska forma ett regeringsdugligt alternativ tillsammans, och det inser nog också Peter Eriksson.

Nä, det intressanta är att Eriksson totalt släpper kravet på utträde ur EU, det villkor Mona Sahlin ställt upp för regeringssamarbete. Då är det avklarat, och nu kommer också Lars Ohly att göra likadant, om han är klok - och om han vill att vänsterpartiet ska vara med och axla regeringsansvaret. Det har ju hans systerparti gjort i Norge, och kanske är han avskräckt av det.

För socialdemokratins del är sitsen utmärkt. Som opinionen ser ut just nu, kan vi bilda regering själva, med ytterligare ett parti eller med både v och mp. Själv ser jag helst en renodlad s-regering, beroende på att bara en sådan kan göra blocköverskridande överenskommelser i enskilda frågor, t ex i skolpolitiken. Jag tror inte att det på sikt är klokt att cementera blockpolitiken, på det sätt borgerligheten nu gjort.

Men det är möjligt att när vi kommer fram till valåret, så är utsikterna för blocköverskridande lösningar så fjärran, beroende på att konflikterna i samhället skärpts. Det är onekligen på det håll det går, med den aggressiva systemskiftespolitik som nu förs. I ett sådant läge måste s, v och mp gå till val som samordnat alternativ, med ambitionen att bilda regering tillsammans. Vill vänsterpartiet inte vara med, så får de säga till. Det går ju faktiskt också att ha en s-mp-regering, med v som passivt stöd.

I övrigt såg jag att en person som heter Anders Björnsson (SvD) svarat på min och Christer Sturmarks artikel om kreationismen. Christer svarar i sin tur i SvD idag.

Det är två saker som är tråkiga med Björnssons artikel. Det ena är personangreppen mot Sturmark. Det är märkligt att en Björnsson, som ju säger sig stå för tolerans, tillåter sig sådana utgjutelser om meningsmotståndaren.

Det andra är att Björnsson väljer att prata om allt annat än det saken gäller, d v s vad som ska läras ut i skolan som vetenskap; Bibelns skapelseberättelse eller evolutionsläran. Den debatten har pågått länge i USA, och nu har den kommit till Europa. Europarådet varnade alltså för att europeiska skolor skulle gå in för kreationismen, och det var det vår artikel handlade om.

Men i stället för att skriva om det, väljer Björnsson att ta upp fransk flyktingpolitik, slöjor och hårlockar och han ljuger om Humanisternas inställning till biblar på hotellrum. Det är inte vackert.

När man är trängd i en debatt och saknar argument, så är det lockande för en debattör att försöka blanda bort korten och istället höja rösten och börja prata om något annat. Det är sällan effektivt. Det var det inte den här gången heller.