Idag har det regnat hela dagen i Skåne, och det jag hade planerat att göra i trädgården har fått skjutas upp ett par dagar. Det är en del saker som pockar på, såhär innan vintern kommer: häcken borde klippts för två månader sedan, perennerna ska klippas ner, plattor läggas om. Men idag har det fått bli inneaktiviteter: byggt briojärnväg med pojkarna. Och det är väl som det ska vara - jag är ju trots allt föräldraledig!
Men lite kan man följa med i nyhetsflödet. Idag verkar det som om regeringen till slut är beredd att vika sig i pensionsfrågan (DN, SvD), och återställa ålderspensionen för de förtidspensionerade.
Det är i så fall en omvändelse under galgen. När försämringen genomfördes möttes den av kraftiga reaktioner från såväl pensionärs- som handikapporganisationer. I januari skrev jag och Christer Persson på DN-Debatt om att regeringens tilltag att sänka ålderspensionen för de förtidspensionerade var ett så allvarligt brott mot pensionsöverenskommelsen, att socialdemokratin nu inte längre behövde betrakta överenskommelsen som giltig. Om inte regeringen ändrade sig, borde socialdemokratin förklara att vi nu stod fria att utforma egna pensionsförslag.
När regeringen sedan under våren kallade till överläggningar om pensionsreformens fortsatta genomförande, drev Thomas Eneroth, som företrädde vårt parti, med kraft kravet att försämringen skulle tas tillbaka. Den linjen upprepades av Eneroth och Mona Sahlin i en artikel i SvD häromdagen.
Fram till idag har regeringen vägrat. Men nu tycks man ha mjuknat, men man vill tydligen att vi ska vänta på nästa budgetproposition. Den ansvarige ministern, Christina Husmark-Persson vill tydligen att vi ska vara glada och tacksamma över detta. Hon säger t o m att det är en "fantastiskt gest" av regeringen att öppna för att återställa pensionerna!
Jovisst. Låt oss anta att Husmark-Persson blev bestulen på ett par hundra kronor av en tjuv förra året. Efter ett år hör han emellertid av sig, och är villig att betala tillbaka pengarna. Fast först nästa år. Skulle hon då bli över sig av lycka och tacksamhet, och betrakta det som en "fantastisk gest" av boven?
Eneroth gör rätt i att påpeka att om de borgerliga verkligen ändrat sig, så kan de faktiskt rätta till det redan imorgon, då finansutskottet sammanträder.
Återställaren kostar 1,7 miljarder. Så mycket ville regeringen ta från de långtidssjuka, funktionshindrade och arbetsskadade, genom att ge dem en väsentligt lägre ålderspension än andra. Det kan röra sig om 300-400 kronor i minskad pension per månad.
Vi socialdemokrater vårdade pensionsöverenskommelsen i 12 år. Det tog bara 10 dagar för de borgerliga att bryta den. Om regeringen nu ångrat sig, bör de rätta till det omedelbart. Hur ska vi annars kunna lita på dem igen när det gäller politiska överenskommelser?
måndag 29 oktober 2007
söndag 28 oktober 2007
Moderaterna bekräftar socialdemokratins världsbild
Idag avslutas moderatstämman, (DN, SvD) och partiledningen har gjort vad de kunnat för att få partiet att framstå som ett nytt, fräscht alternativ, trots de mycket dåliga opinionssiffrorna för den regering Reinfeldt leder. Det kan inte vara lätt, men ombuden har bitit ihop och låtit sig fösas med in i "de nya moderaterna".
De låter väl Reinfeldt, Borg och Schlingman hållas så länge man innehar regeringsmakten. Men om de skulle förlora valet, kommer de att åka ut fortare än de hinner städa sina skrivbord, tro mig. Moderater är inte sentimentala. Man ler med ledaren i medgång, men hugger honom i ryggen i motgång.
I början var "nya moderaterna" verkligen något nytt i svensk politik. Reinfeldt gjorde snabbt en serie positionsförflyttningar, för att göra partiet valbart i ett land där människor tror på höga skatter och generell välfärd. Moderaternas projekt blev att skapa en välfärdsstat, men utan solidaritet med dem som blivit sjuka eller arbetslösa. Det är förstås en skvader - en omöjlighet - men som retorik kunde det fungera ett tag.
Man kom att excellerera i socialdemokratiska värdeord, för att dölja sina förslag som precis som förut gick ut på att ta från de fattiga och ge till de rika. Ett tag var man framgångsrik, och visst förklarade det till en del moderaternas uppgång i valet. Men det förklarade inte valsegern som sådan. Den berodde i minst lika stor utsträckning på att socialdemokratin presterade för dåligt i viktiga frågor, framför allt sysselsättningen.
Men den moderata partiledningen tycks dra slutsatsen att all framgång hängt på den egna omstöpningen av partiet, och därför ska den nu gå vidare, tydligen i en omfattning som gör att man börjar använda så mycket socialdemokratisk retorik att det börjar bli parodiskt.
"Det nya arbetarpartiet", "välfärden går före värnskatten", "satsa på offentlig sektor", "höjd bensinskatt för att möta klimathotet", "leve kollektivavtal, LAS och MBL" - det har helt enkelt slagit över. Taket är nått, nyheten är gammal - moderaterna kommer inte att öka mer på grund av sin extreme makeover.
Däremot får det en annan effekt: de bekräftar socialdemokratins världsbild, och ger oss problemformuleringsprivilegiet, serverat på fat. För varje gång Reinfeldt sjunger välfärdsstatens lov, stärker han oss i vår opinionsbildning, och gapet till den faktiska politik som regeringen de facto för blir allt bredare. Allt fler människor kommer att fråga sig varför Reinfeldt drar ner på den offentliga vården och sänker skatterna för de allra rikaste, samtidigt som han i högtidstalen påstår sig värna välfärden och vill minska klyftorna.
De nya moderaterna har passerat zenit. Men ju längre de låter Reinfeldt, Schlingman och Borg hållas, desto bättre är det för oppositionen.
De låter väl Reinfeldt, Borg och Schlingman hållas så länge man innehar regeringsmakten. Men om de skulle förlora valet, kommer de att åka ut fortare än de hinner städa sina skrivbord, tro mig. Moderater är inte sentimentala. Man ler med ledaren i medgång, men hugger honom i ryggen i motgång.
I början var "nya moderaterna" verkligen något nytt i svensk politik. Reinfeldt gjorde snabbt en serie positionsförflyttningar, för att göra partiet valbart i ett land där människor tror på höga skatter och generell välfärd. Moderaternas projekt blev att skapa en välfärdsstat, men utan solidaritet med dem som blivit sjuka eller arbetslösa. Det är förstås en skvader - en omöjlighet - men som retorik kunde det fungera ett tag.
Man kom att excellerera i socialdemokratiska värdeord, för att dölja sina förslag som precis som förut gick ut på att ta från de fattiga och ge till de rika. Ett tag var man framgångsrik, och visst förklarade det till en del moderaternas uppgång i valet. Men det förklarade inte valsegern som sådan. Den berodde i minst lika stor utsträckning på att socialdemokratin presterade för dåligt i viktiga frågor, framför allt sysselsättningen.
Men den moderata partiledningen tycks dra slutsatsen att all framgång hängt på den egna omstöpningen av partiet, och därför ska den nu gå vidare, tydligen i en omfattning som gör att man börjar använda så mycket socialdemokratisk retorik att det börjar bli parodiskt.
"Det nya arbetarpartiet", "välfärden går före värnskatten", "satsa på offentlig sektor", "höjd bensinskatt för att möta klimathotet", "leve kollektivavtal, LAS och MBL" - det har helt enkelt slagit över. Taket är nått, nyheten är gammal - moderaterna kommer inte att öka mer på grund av sin extreme makeover.
Däremot får det en annan effekt: de bekräftar socialdemokratins världsbild, och ger oss problemformuleringsprivilegiet, serverat på fat. För varje gång Reinfeldt sjunger välfärdsstatens lov, stärker han oss i vår opinionsbildning, och gapet till den faktiska politik som regeringen de facto för blir allt bredare. Allt fler människor kommer att fråga sig varför Reinfeldt drar ner på den offentliga vården och sänker skatterna för de allra rikaste, samtidigt som han i högtidstalen påstår sig värna välfärden och vill minska klyftorna.
De nya moderaterna har passerat zenit. Men ju längre de låter Reinfeldt, Schlingman och Borg hållas, desto bättre är det för oppositionen.
onsdag 24 oktober 2007
Vill borgerligheten verkligen bryta pensionsuppgörelsen?
Med dagens debattartikel i SvD av Mona Sahlin och Tomas Eneroth ökar socialdemokratin pressen på borgerligheten ytterligare i pensionsfrågan.
I princip är det samma budskap som jag och Christer Persson formulerade i en DN-debattartikel i januari: om inte regeringen återställer ålderspensionerna för de förtidspensionerade, d v s många handikappade och långtidssjuka, så betraktar vi pensionsuppgörelsen som bruten. Då kan vi från socialdemokratins sida börja driva krav på att reformera pensionssystemet i en för oss mer smaklig rikning.
Dagens pensionssystem har ju den svagheten att det tenderar till att mycket påtagligt klassuppdela de äldre, beroende på att det är så oerhört förmånligt att kunna jobba längre. Det är ju i lättare för t ex en läkare att klara av att arbeta till man är 67 år, än vad det är för en undersköterska eller en byggnadsarbetare, som kanske bara orkar till 60. Och medan läkaren då kan få ut över 60 procent av sin inkomst i pension, får byggnadsarbetaren nöja sig med mindre än 50 procent.
Det bör man ändra på, om regeringen står fast vid att vilja spräcka uppgörelsen. Då får vi upp pensionsfrågorna i valrörelsen. Vågar de skapa en sådan situation?
I princip är det samma budskap som jag och Christer Persson formulerade i en DN-debattartikel i januari: om inte regeringen återställer ålderspensionerna för de förtidspensionerade, d v s många handikappade och långtidssjuka, så betraktar vi pensionsuppgörelsen som bruten. Då kan vi från socialdemokratins sida börja driva krav på att reformera pensionssystemet i en för oss mer smaklig rikning.
Dagens pensionssystem har ju den svagheten att det tenderar till att mycket påtagligt klassuppdela de äldre, beroende på att det är så oerhört förmånligt att kunna jobba längre. Det är ju i lättare för t ex en läkare att klara av att arbeta till man är 67 år, än vad det är för en undersköterska eller en byggnadsarbetare, som kanske bara orkar till 60. Och medan läkaren då kan få ut över 60 procent av sin inkomst i pension, får byggnadsarbetaren nöja sig med mindre än 50 procent.
Det bör man ändra på, om regeringen står fast vid att vilja spräcka uppgörelsen. Då får vi upp pensionsfrågorna i valrörelsen. Vågar de skapa en sådan situation?
onsdag 17 oktober 2007
Gripen till Thailand kan accepteras - trots allt
Är från i måndags föräldraledig från Riksdagen, och har ägnat dagen åt att ta hand om två-åringen och städa garderober. Lyssnade lite på partiledardebatten (DN, SvD), och det var ju märkligt vad regeringen har det trögt i retoriken! Det är samma tema som återkommer om och om igen, d v s att sysselsättningen ökar och att det är regeringens förtjänst.
Det där är lite väl banalt för att få folk att gå på. Vi har en internationell konjunkturuppgång just nu - men vad händer när den viker? Då kommer tusentals människor att falla rakt ner i socialbidrag, eftersom regeringen skurit så hårt i trygghetssystemen. Mot bakgrund av den höga tillväxten, så borde socialbidragen gå ner nu - men så sker inte. Tvärtom - de ligger kvar på samma nivå.
Göran Hägglund framstår allt mer som regeringens verklige olycksfågel, även om han försöker hålla modet uppe. Fastighetsskatten, vårdnadsbidraget, utförsäljningarna - allt som kd tryckt igenom eller håller i är ordentliga sänken för regeringen.
Mona var bra, likaså Ohly. "Överklassnära tjänster" kommer att bli ett begrepp.
Dagens stora fråga är ju annars försäljningen av JAS Gripen till Thailand (DN, SvD). Visst kan man ha invändningar mot att sälja till en militärdiktatur, men Thailand är trots allt inte Chile under Pinochet, Spanien under Franco eller dagens Burma eller Nordkorea. särskilt inte med tanke på att militären ska lämna över makten till civilt styre redan nästa år. Därför kan en affär med Thailand enligt min mening accepteras.
Slutligen ser jag i Sydsvenskan att akuten i Lund i går fick stänga. Överbeläggning. Och så är borgarna samtidigt i full färd med att skära bort 400 tjänster på lasarettet, trots att Region Skåne går med överskott...
Är det konstigt att de ligger risigt till i opinionen?
Det där är lite väl banalt för att få folk att gå på. Vi har en internationell konjunkturuppgång just nu - men vad händer när den viker? Då kommer tusentals människor att falla rakt ner i socialbidrag, eftersom regeringen skurit så hårt i trygghetssystemen. Mot bakgrund av den höga tillväxten, så borde socialbidragen gå ner nu - men så sker inte. Tvärtom - de ligger kvar på samma nivå.
Göran Hägglund framstår allt mer som regeringens verklige olycksfågel, även om han försöker hålla modet uppe. Fastighetsskatten, vårdnadsbidraget, utförsäljningarna - allt som kd tryckt igenom eller håller i är ordentliga sänken för regeringen.
Mona var bra, likaså Ohly. "Överklassnära tjänster" kommer att bli ett begrepp.
Dagens stora fråga är ju annars försäljningen av JAS Gripen till Thailand (DN, SvD). Visst kan man ha invändningar mot att sälja till en militärdiktatur, men Thailand är trots allt inte Chile under Pinochet, Spanien under Franco eller dagens Burma eller Nordkorea. särskilt inte med tanke på att militären ska lämna över makten till civilt styre redan nästa år. Därför kan en affär med Thailand enligt min mening accepteras.
Slutligen ser jag i Sydsvenskan att akuten i Lund i går fick stänga. Överbeläggning. Och så är borgarna samtidigt i full färd med att skära bort 400 tjänster på lasarettet, trots att Region Skåne går med överskott...
Är det konstigt att de ligger risigt till i opinionen?
fredag 12 oktober 2007
Skulle kvarsittning förbättra studieresultaten?
Jag är lite förundrad över debattartikeln i DN idag. Ingången är ju riktig: många elever klarar inte kunskapskraven, varken i grundskolan eller gymnasieskolan. Därför måste vi vara beredda att satsa mer resurser i skolan, för att hjälpa de elever som inte hänger med. Skolan måste bli mer flexibel i förhållande till den enskilde individen, och möjliggöra för elever att lära sig i sin egen takt. Elevernas kunskaper måste mätas och följas upp tidigare.
Därom kan vi vara överens. Men frågan är hur det bäst uppnås. Dagens DN-skribenter vill tydligen tvinga fram kunskaper av eleverna, och om de inte lever upp till de förhöjda kunskapskraven, så ska de gå om ett eller ett par läsår.
Så etableras en modern kvarsittningsskola. Är det tänkt att barn ska gå och oroa sig varje vår över om de ska bli uppflyttade eller inte? Över om de ska få följa med sina kamrater, eller om de ska få gå om klassen tillsammans med ett år yngre barn?
Jag behöver knappt ens påpeka de sociala effekterna av att t ex slå sönder skolklasser för 8-9-åringar. Det säger sig självt att detta vore ett omänskligt system. Man ska inte utsätta barn för en sådan press.
Våren 2007 lämnade 11,4 procent av niondeklassarna grundskolan med för dåliga betyg för att få behörighet till gymnasiet. Det är den högsta siffran på 10 år. De flesta av dem kommer att hamna på IV-programmet, som omfattar 28 600 elever och är ett av gymnasieskolans största program. Har man väl kommit in på IV-programmet, så har man en mycket dålig prognos för sin fortsatta studiekarriär. Bara ca 25 procent av dem kommer att få ett slutbetyg i gymnasiet. Resten hoppar av.
Skulle dessa elever vara hjälpta av ett kvarsittningssystem? Vill dagens DN-skribenter alltså hålla dem kvar i skolan tills de klarar kunskapskraven? I så fall lär det inte räcka med 15 år i skolan.
Visst kan man komma en bit med ökade resurser. Vi kanske kan pressa siffran 11,4 procent en bit under 10. Vi kanske kan pressa upp siffran 25 procent till 35-40. Men om man verkligen tror att samtliga elever kan nå de kunskapskrav som behövs för att kunna läsa vidare på högskolan om man bara låter dem gå två år i varje klass, då vet man väldigt lite om hur denna grupp ungdomar ser ut.
Då har man fastnat i en dogm, och mina tankar går till löjtnantens order: "om inte kartan stämmer överens med terrängen, följ kartan".
Vi har ungdomar i svensk skola idag som kommit till Sverige när de var 12 år från somalisk landsbygd, och som då varken kunde läsa eller skriva, ens sitt eget språk. Vi har elever som går igenom en mycket svår tonårstid, med ändlösa konflikter hemma och kanske ett begynnande missbruk. Vi har elever med inlärningssvårigheter och beteendestörningar.
Dessa elever är inte hjälpta av att stigmatiseras ytterligare, genom att regelmässigt få gå om årskurser. Då knäcker man deras självförtroende helt. De måste få känna ett de klarar av något i skolan, och de krav man ställer på dem måste vara rimliga.
Min lösning, som jag skrev om i DN för några veckor sedan, är att så långt möjligt integrera de elever som idag går på IV-programmet i de vanliga nationella programmen - men att låta dem välja lättare kurser i svenska, engelska och matematik. De kommer då att missa allmän behörighet till högskolan, och kommer att gå ut i arbetslivet direkt efter gymnasiet. Men i gengäld skulle de få en fribiljett in i vuxenutbildningen, så att de skulle kunna komma tillbaka till utbildningssystemet i kanske 25-årsåldern.
Det är enligt min uppfattning en mycket mer mänsklig hållning än den som redovisas på DN-debatt idag.
Därom kan vi vara överens. Men frågan är hur det bäst uppnås. Dagens DN-skribenter vill tydligen tvinga fram kunskaper av eleverna, och om de inte lever upp till de förhöjda kunskapskraven, så ska de gå om ett eller ett par läsår.
Så etableras en modern kvarsittningsskola. Är det tänkt att barn ska gå och oroa sig varje vår över om de ska bli uppflyttade eller inte? Över om de ska få följa med sina kamrater, eller om de ska få gå om klassen tillsammans med ett år yngre barn?
Jag behöver knappt ens påpeka de sociala effekterna av att t ex slå sönder skolklasser för 8-9-åringar. Det säger sig självt att detta vore ett omänskligt system. Man ska inte utsätta barn för en sådan press.
Våren 2007 lämnade 11,4 procent av niondeklassarna grundskolan med för dåliga betyg för att få behörighet till gymnasiet. Det är den högsta siffran på 10 år. De flesta av dem kommer att hamna på IV-programmet, som omfattar 28 600 elever och är ett av gymnasieskolans största program. Har man väl kommit in på IV-programmet, så har man en mycket dålig prognos för sin fortsatta studiekarriär. Bara ca 25 procent av dem kommer att få ett slutbetyg i gymnasiet. Resten hoppar av.
Skulle dessa elever vara hjälpta av ett kvarsittningssystem? Vill dagens DN-skribenter alltså hålla dem kvar i skolan tills de klarar kunskapskraven? I så fall lär det inte räcka med 15 år i skolan.
Visst kan man komma en bit med ökade resurser. Vi kanske kan pressa siffran 11,4 procent en bit under 10. Vi kanske kan pressa upp siffran 25 procent till 35-40. Men om man verkligen tror att samtliga elever kan nå de kunskapskrav som behövs för att kunna läsa vidare på högskolan om man bara låter dem gå två år i varje klass, då vet man väldigt lite om hur denna grupp ungdomar ser ut.
Då har man fastnat i en dogm, och mina tankar går till löjtnantens order: "om inte kartan stämmer överens med terrängen, följ kartan".
Vi har ungdomar i svensk skola idag som kommit till Sverige när de var 12 år från somalisk landsbygd, och som då varken kunde läsa eller skriva, ens sitt eget språk. Vi har elever som går igenom en mycket svår tonårstid, med ändlösa konflikter hemma och kanske ett begynnande missbruk. Vi har elever med inlärningssvårigheter och beteendestörningar.
Dessa elever är inte hjälpta av att stigmatiseras ytterligare, genom att regelmässigt få gå om årskurser. Då knäcker man deras självförtroende helt. De måste få känna ett de klarar av något i skolan, och de krav man ställer på dem måste vara rimliga.
Min lösning, som jag skrev om i DN för några veckor sedan, är att så långt möjligt integrera de elever som idag går på IV-programmet i de vanliga nationella programmen - men att låta dem välja lättare kurser i svenska, engelska och matematik. De kommer då att missa allmän behörighet till högskolan, och kommer att gå ut i arbetslivet direkt efter gymnasiet. Men i gengäld skulle de få en fribiljett in i vuxenutbildningen, så att de skulle kunna komma tillbaka till utbildningssystemet i kanske 25-årsåldern.
Det är enligt min uppfattning en mycket mer mänsklig hållning än den som redovisas på DN-debatt idag.
tisdag 9 oktober 2007
Mp på väg in i matchen
Peter Erikssons intervju i SvD (rewritad i DN) idag är intressant, inte så mycket för klacksparken mot vänsterpartiet som rubriksättaren valt att göra till huvudnummer. Det hör liksom till att smågnabbas lite mellan två partier som delvis konkurrerar om varandras väljare, men det kommer han att få lägga av med långt före valet. Sånt funkar inte om man ska forma ett regeringsdugligt alternativ tillsammans, och det inser nog också Peter Eriksson.
Nä, det intressanta är att Eriksson totalt släpper kravet på utträde ur EU, det villkor Mona Sahlin ställt upp för regeringssamarbete. Då är det avklarat, och nu kommer också Lars Ohly att göra likadant, om han är klok - och om han vill att vänsterpartiet ska vara med och axla regeringsansvaret. Det har ju hans systerparti gjort i Norge, och kanske är han avskräckt av det.
För socialdemokratins del är sitsen utmärkt. Som opinionen ser ut just nu, kan vi bilda regering själva, med ytterligare ett parti eller med både v och mp. Själv ser jag helst en renodlad s-regering, beroende på att bara en sådan kan göra blocköverskridande överenskommelser i enskilda frågor, t ex i skolpolitiken. Jag tror inte att det på sikt är klokt att cementera blockpolitiken, på det sätt borgerligheten nu gjort.
Men det är möjligt att när vi kommer fram till valåret, så är utsikterna för blocköverskridande lösningar så fjärran, beroende på att konflikterna i samhället skärpts. Det är onekligen på det håll det går, med den aggressiva systemskiftespolitik som nu förs. I ett sådant läge måste s, v och mp gå till val som samordnat alternativ, med ambitionen att bilda regering tillsammans. Vill vänsterpartiet inte vara med, så får de säga till. Det går ju faktiskt också att ha en s-mp-regering, med v som passivt stöd.
I övrigt såg jag att en person som heter Anders Björnsson (SvD) svarat på min och Christer Sturmarks artikel om kreationismen. Christer svarar i sin tur i SvD idag.
Det är två saker som är tråkiga med Björnssons artikel. Det ena är personangreppen mot Sturmark. Det är märkligt att en Björnsson, som ju säger sig stå för tolerans, tillåter sig sådana utgjutelser om meningsmotståndaren.
Det andra är att Björnsson väljer att prata om allt annat än det saken gäller, d v s vad som ska läras ut i skolan som vetenskap; Bibelns skapelseberättelse eller evolutionsläran. Den debatten har pågått länge i USA, och nu har den kommit till Europa. Europarådet varnade alltså för att europeiska skolor skulle gå in för kreationismen, och det var det vår artikel handlade om.
Men i stället för att skriva om det, väljer Björnsson att ta upp fransk flyktingpolitik, slöjor och hårlockar och han ljuger om Humanisternas inställning till biblar på hotellrum. Det är inte vackert.
När man är trängd i en debatt och saknar argument, så är det lockande för en debattör att försöka blanda bort korten och istället höja rösten och börja prata om något annat. Det är sällan effektivt. Det var det inte den här gången heller.
Nä, det intressanta är att Eriksson totalt släpper kravet på utträde ur EU, det villkor Mona Sahlin ställt upp för regeringssamarbete. Då är det avklarat, och nu kommer också Lars Ohly att göra likadant, om han är klok - och om han vill att vänsterpartiet ska vara med och axla regeringsansvaret. Det har ju hans systerparti gjort i Norge, och kanske är han avskräckt av det.
För socialdemokratins del är sitsen utmärkt. Som opinionen ser ut just nu, kan vi bilda regering själva, med ytterligare ett parti eller med både v och mp. Själv ser jag helst en renodlad s-regering, beroende på att bara en sådan kan göra blocköverskridande överenskommelser i enskilda frågor, t ex i skolpolitiken. Jag tror inte att det på sikt är klokt att cementera blockpolitiken, på det sätt borgerligheten nu gjort.
Men det är möjligt att när vi kommer fram till valåret, så är utsikterna för blocköverskridande lösningar så fjärran, beroende på att konflikterna i samhället skärpts. Det är onekligen på det håll det går, med den aggressiva systemskiftespolitik som nu förs. I ett sådant läge måste s, v och mp gå till val som samordnat alternativ, med ambitionen att bilda regering tillsammans. Vill vänsterpartiet inte vara med, så får de säga till. Det går ju faktiskt också att ha en s-mp-regering, med v som passivt stöd.
I övrigt såg jag att en person som heter Anders Björnsson (SvD) svarat på min och Christer Sturmarks artikel om kreationismen. Christer svarar i sin tur i SvD idag.
Det är två saker som är tråkiga med Björnssons artikel. Det ena är personangreppen mot Sturmark. Det är märkligt att en Björnsson, som ju säger sig stå för tolerans, tillåter sig sådana utgjutelser om meningsmotståndaren.
Det andra är att Björnsson väljer att prata om allt annat än det saken gäller, d v s vad som ska läras ut i skolan som vetenskap; Bibelns skapelseberättelse eller evolutionsläran. Den debatten har pågått länge i USA, och nu har den kommit till Europa. Europarådet varnade alltså för att europeiska skolor skulle gå in för kreationismen, och det var det vår artikel handlade om.
Men i stället för att skriva om det, väljer Björnsson att ta upp fransk flyktingpolitik, slöjor och hårlockar och han ljuger om Humanisternas inställning till biblar på hotellrum. Det är inte vackert.
När man är trängd i en debatt och saknar argument, så är det lockande för en debattör att försöka blanda bort korten och istället höja rösten och börja prata om något annat. Det är sällan effektivt. Det var det inte den här gången heller.
fredag 5 oktober 2007
Stöd för kreationistrapporten i Europarådet - och så bagaget återfunnet!
Har nyss kommit hem till Lund från Strasbourg - med mitt bagage, hör och häpna! Det hade anlänt med flyg från Paris sent igår kväll, så när jag checkade ut från hotellet i morse så fick jag det... Lagom till att jag skulle åka hem. Men berest är det - det har under veckan tydligen varit i Amsterdam, Warszawa, Montreal och Paris, innan det fyra dagar för sent anlände till Strasbourg. Air France är fantastiskt.
Gårdagskvällens debatt i Europarådet gick bra, och rapporten om farorna med kreationism i europeiska skolor fick stöd av en betryggande majoritet. Jag och Christer Sturmark skrev ju igår om detta i SvD. Jag talade för socialistgruppen i den parlamentariska församlingen.
Av några inlägg att döma hade en hel del av delegaterna utsatts för idog uppvaktning av olika religiösa grupper, för att få dem att rösta nej till rapporten. Men det lyckades alltså inte, och det är en viktig markering om var Europa står i frågan.
En tysk och en polsk parlamentariker, båda konservativa, gjorde inlägg som var avgjort "kreationistiska", men de flesta stödde rapporten i sak.
Mindre upplyftande var debatten om prostitution i Europa. Den rapport som framlagts av en holländsk parlamentariker var ytterst liberal, och syftade inte bara till att avkriminalisera prostitution som sådant, utan också i förlängningen till att göra det till vilket yrke som helst. Den svenska lösningen, där vi kriminaliserat köpet av sexuella tjänster, men inte försäljningen viftades bort som lite apart. Om de män som köper sex hade rapportören inget ont att säga.
Jag och ett antal andra svenska delegater hade ställt upp oss för att bemöta rapporten, men ingen av oss fick tillfälle att tala, p g a tidsbrist. Det var mycket frustrerande, och enda sättet att markera vårt motstånd var att rösta emot rapporten. Vilket vi gjorde, utom moderaten och delegationsledaren Göran Lindblad. Han stödde rapporten, och det lär han få stå till svars för.
I övrigt ser jag att vi nu presenterat vår ekonomiska motion (SvD, DN). Den är bra. Särskilt bra är att vi så tydligt markerar att vi inte längre kan tolerera regeringens brott mot pensionsuppgörelsen. Den är förbi, om inte regeringen återställer ålderspensionen för de förtidspensionerade. Satsningarna på infrastruktur kommer också att innebära stärkt konkurrenskraft och fler jobb, tvärtemot vad Anders Borg påstår.
Det är också bra att vi blir tydliga när det gäller flyktingmottagandet. Alla kommuner ska ta emot asylsökande, men de som kommer hit får också godta den kommunplacering man fått, åtministone under en övergångsperiod. Det handlar om rättigheter och skyldigheter, inte om "kommunarrest" som vänsterpartiet påstår.
Gårdagskvällens debatt i Europarådet gick bra, och rapporten om farorna med kreationism i europeiska skolor fick stöd av en betryggande majoritet. Jag och Christer Sturmark skrev ju igår om detta i SvD. Jag talade för socialistgruppen i den parlamentariska församlingen.
Av några inlägg att döma hade en hel del av delegaterna utsatts för idog uppvaktning av olika religiösa grupper, för att få dem att rösta nej till rapporten. Men det lyckades alltså inte, och det är en viktig markering om var Europa står i frågan.
En tysk och en polsk parlamentariker, båda konservativa, gjorde inlägg som var avgjort "kreationistiska", men de flesta stödde rapporten i sak.
Mindre upplyftande var debatten om prostitution i Europa. Den rapport som framlagts av en holländsk parlamentariker var ytterst liberal, och syftade inte bara till att avkriminalisera prostitution som sådant, utan också i förlängningen till att göra det till vilket yrke som helst. Den svenska lösningen, där vi kriminaliserat köpet av sexuella tjänster, men inte försäljningen viftades bort som lite apart. Om de män som köper sex hade rapportören inget ont att säga.
Jag och ett antal andra svenska delegater hade ställt upp oss för att bemöta rapporten, men ingen av oss fick tillfälle att tala, p g a tidsbrist. Det var mycket frustrerande, och enda sättet att markera vårt motstånd var att rösta emot rapporten. Vilket vi gjorde, utom moderaten och delegationsledaren Göran Lindblad. Han stödde rapporten, och det lär han få stå till svars för.
I övrigt ser jag att vi nu presenterat vår ekonomiska motion (SvD, DN). Den är bra. Särskilt bra är att vi så tydligt markerar att vi inte längre kan tolerera regeringens brott mot pensionsuppgörelsen. Den är förbi, om inte regeringen återställer ålderspensionen för de förtidspensionerade. Satsningarna på infrastruktur kommer också att innebära stärkt konkurrenskraft och fler jobb, tvärtemot vad Anders Borg påstår.
Det är också bra att vi blir tydliga när det gäller flyktingmottagandet. Alla kommuner ska ta emot asylsökande, men de som kommer hit får också godta den kommunplacering man fått, åtministone under en övergångsperiod. Det handlar om rättigheter och skyldigheter, inte om "kommunarrest" som vänsterpartiet påstår.
onsdag 3 oktober 2007
Utan bagage i Strasbourg
Sitter i cafeét i Europarådsbyggnaden i Strasbourg och förbereder morgondagens debatt här om kreationism i Europa, ett ämne jag beskrivit i ett tidigare inlägg. Men det lite större anspänning än vanligt, eftersom jag blivit utsedd att tala för hela socialistgruppen i Europarådsförsamlingen, och det i ett ämne som kan vara väldigt kontroversiellt.
Det gäller att ha tungan rätt i mun. Att debattera på engelska är ganska svårt, eftersom man trots allt har ett mycket mindre ordförråd än vad man har på svenska. Men det ska nog gå bra.
Jga kom hit i måndags. Det gjorde dessvärre inte mitt bagage. Air France lyckades på något sätt slarva bort det på vägen mellan Köpenhamn och Strasbourg, trots att det var direktflyg!
Nu har det gått mer än två dygn, och jag har fortfarande inte fått bagaget. Varje gång man ringer får man nya besked. I måndags hette det att bagaget hamnat i Amsterdam, men var "på väg". I går sa man att man lokaliserat det i Warszawa - det var "på väg". I förmiddags fick jag besked om att man nu hittat det i - Paris! Gissa? Det var "på väg"...
Så igår fick jag bege mig ut och köpa två nya skjortor, en tandborste och underkläder, vilket Air France lovat betala. Det blir spännande att se om bagaget nu anlänt till hotellet, när jag kommer dit ikväll.
Rapporterna hemifrån är egendomliga (DN, SvD). Stora delar av regeringens utförsäljningsexpertis har fått avgå, p g a Carnegieskandalen. Riksrevisionen har dömt ut utredningarna om utförsäljningarna som grundlagsstridiga. Men Mats Odell tänker sitta kvar, och inte nog med det: utförsäljningsplanerna ska fortgå som om ingenting har hänt! Häpnadsväckande!
I den här församlingen, Europarådet, finns en del länder där det kan gå till lite hur som helst. Det finns företrädare för länder här där korruption är legio, och där ingen bryr sig om att följa reglerna, så vida de inte gynnar egna intressen. Sverige är inte där än. Men får Odell hålla på, så är det bara en tidsfråga.
Det gäller att ha tungan rätt i mun. Att debattera på engelska är ganska svårt, eftersom man trots allt har ett mycket mindre ordförråd än vad man har på svenska. Men det ska nog gå bra.
Jga kom hit i måndags. Det gjorde dessvärre inte mitt bagage. Air France lyckades på något sätt slarva bort det på vägen mellan Köpenhamn och Strasbourg, trots att det var direktflyg!
Nu har det gått mer än två dygn, och jag har fortfarande inte fått bagaget. Varje gång man ringer får man nya besked. I måndags hette det att bagaget hamnat i Amsterdam, men var "på väg". I går sa man att man lokaliserat det i Warszawa - det var "på väg". I förmiddags fick jag besked om att man nu hittat det i - Paris! Gissa? Det var "på väg"...
Så igår fick jag bege mig ut och köpa två nya skjortor, en tandborste och underkläder, vilket Air France lovat betala. Det blir spännande att se om bagaget nu anlänt till hotellet, när jag kommer dit ikväll.
Rapporterna hemifrån är egendomliga (DN, SvD). Stora delar av regeringens utförsäljningsexpertis har fått avgå, p g a Carnegieskandalen. Riksrevisionen har dömt ut utredningarna om utförsäljningarna som grundlagsstridiga. Men Mats Odell tänker sitta kvar, och inte nog med det: utförsäljningsplanerna ska fortgå som om ingenting har hänt! Häpnadsväckande!
I den här församlingen, Europarådet, finns en del länder där det kan gå till lite hur som helst. Det finns företrädare för länder här där korruption är legio, och där ingen bryr sig om att följa reglerna, så vida de inte gynnar egna intressen. Sverige är inte där än. Men får Odell hålla på, så är det bara en tidsfråga.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
