Det blir en smutsig valrörelse

Den här veckan är det plenifritt i Riksdagen, så vi kan vara hemma i valkretsen. Och just nu är det tydligt att vi lever i årsmötessäsong.

I går tillbringade jag förmiddagen i Malmö på distriktsstyrelsemöte i Skånes Socialdemokratiska partidistrikt. Vi förbereder årets distriktskongress 18 april, där vi bl a ska behandla inte mindre än 104 motioner från partimedlemmar i distriktet.

Det är en omfattande spännvidd av ämnen som ska diskuteras - allt från tidsangivelserna för Skånetrafikens bussar till huruvida Sverige ska delta med militär trupp i Afghanistan. Vi skriver nu distriktsstyrelsens utlåtanden över motionerna, och hoppas att kongressdagen ska räcka till för att behandla alla. De 350 ombuden ska också hinna med att lyssna på både Poul Nyrup Rasmussen, f d dansk statsminister och nu ordförande för Europeiska Socialistpartiet, och Marita Ulvskog, socialdemokraternas toppnamn i EU-valet.

På eftermiddagen körde jag hem till Lund, för att vara med om styrelsemötet med Socialdemokraterna i Lund. Också där håller vi på med årsmötesföreberedelser. Handlingar till årsmötet 21 mars gicks igenom, och också här behandlade vi ett antal motioner, dessa med mer lokalt lundafokus. Jag kom inte hem förrän 11 på kvällen.

Så är är politikens vardag. Möten och administration ibland i det oändliga, men också många tillfällen att faktiskt bryta åsikter mot varandra och bli en smula klokare efteråt. Jag vet inte hur det är i andra partier, men det verkar vara en annan ordning. När jag ser hur Maud Olofsson kan svänga sitt parti 180 grader om t ex kärnkraften, eller Reinfeldt göra samma sak om t ex arbetsrätten, eller Leijonborg gör det om sitt partis inställning i integrationsfrågorna, så är det främmande för oss. Så går det inte till i socialdemokratin.

Det är en styrka. Det är dessutom ett mycket intellektuellt förhållningssätt: politiken ändras inte för att man bytt partiledare eller för att opinionssiffrorna pekar upp eller ner, eller för att någon ytlig trendguru har yttrat sig. Politiken ändras om det tillkommit starka sakargument för en annan linje. Socialdemokratiska Arbetarepartiet är på det sättet ett mycket intellektuellt parti, kanske det enda kvarvarande.

Men igår gjorde ju sig också en annan verklighet sig påmind. På eftermiddagen ringde DN, och ville göra en uppföljning av helgens opinionssiffror. Jag sa att det inte var mycket att yvas över. Ingen hade väl trott att vi skulle vinna valet med 19 procentenheter, som vi ledde med tidigare. Nu är det mer normala nivåer i skillnaderna mellan blocken.

Det finns en strukturell vänstermajoritet i Sverige på en 6-8 procentenheter. Det är följden av att socialdemokratins välfärdsmodell har så stort stöd bland folk i allmänhet, långt utöver vår väljarskara. Denna majoritet kan bara vältas vid de enstaka tillfällen som socialdemokratin misslyckas med arbetslösheten. Så var fallet 1991 och 2006. Och när vi nu ser att borgerligheten av allt att döma också kommer att misslyckas i den frågan, dessutom i mycket större omfattning än vad vi gjorde 2006, så ser jag inte att en borgerlig valseger 2010 skulle kunna vara inom räckhåll.

Det vet naturligtvis borgerligheten. Och därför ägnar de sig nu åt det de alltid gjort i trängda lägen: att smutskasta socialdemokratiska ledare. Kampanjerna mot Ernst Wigforss och Olof Palme är väl de mest kända i historien, men också Tage Erlander och Göran Persson råkade ut för liknande strategier.

Mönstret känns igen. Bilden pumpas ut av borgerliga media, och då och då får man också någon socialdemokrat att uttala sig negativt om partikamrater. Sakliga meningsskiljaktigheter målas ut som angrepp på partiledningen och som tecken på svag ledning - trots att en livaktig intern debatt i själva verket är tecken på motsatsen.

Ungefär så svarade jag DN. Tror ni att ett enda ord av det jag sa togs med? Självklart inte. (DN)Däremot upplät man gärna plats åt den till journalist utklädde politruken Henrik Brors, att komma med "analysen" att Mona Sahlin måste vrida partiet åt höger, för att socialdemokratin ska kunna vinna valet... (DN)

Jag tror att vi vinner valet ändå. Men vi får göra det utan draghjälp av borgerliga media. Och jag tror tyvärr att valrörelsen blir smutsig.