Carnegieaffären växer

Igår avslöjade E24 att det funnits minst ett högre bud än det som antogs när staten sålde Carnegie. Därmed bekräftades uppgifter som cirkulerade redan dagen efter affären, och som föranledde oss i KU att intressera oss inte bara för hur övertagandet av Carnegie gick till, utan också för försäljningen. (E24, E24, E24)

Jag kommenterade de nya uppgifterna för E24. Jag måste säga att det är uppseendeväckande om det är sant att det högre budet låg nästan 750 miljoner kronor över det som antogs. I så fall har banken sålts till vrakpris, och skattebetalarna har gått miste om en ansenlig summa pengar.

Förklaringen till att budet ratades är inte mindre uppseendeväckande, om det är sant. E24:s källor säger att de presumtiva köparna ville ha garantier för att staten verkligen ägde banken, d v s att övertagandet gått rätt till. Några sådana garantier kunde inte staten lämna. Hur kan man sälja något, om man inte kan garantera att man äger det?

Riksgäldens chef Bo Lundgren har naturligtvis en annan bild. Budet var inte färdigt, och budgivarna var inte överens, säger han. Men kunde man i så fall inte vänta på att det blev färdigt? 750 miljoner är väl värt att vänta någon vecka på? Och ligger det något i uppgiften att staten inte ville garantera att man verkligen ägde banken?

Ja, det finns många frågor att ställa i den förestående KU-granskningen. Budgetlagens 29§ säger att all försäljning av statens aktier ska ske affärsmässigt. Om uppgifterna stämmer, verkar försäljningen av Carnegie ha svårt att leva upp till det kravet.

Ytterst ansvarig är finansmarknadsminister Mats Odell(kd). Regeringen har velat skjuta över all hantering av bankkrisen till Riksgälden och Bo Lundgren. Och Riksgälden är bra på mycket, framför allt när det gäller att låna och placera pengar. Det är ju en expertis som vi lär behöva nu, när budgetunderskottet skenar.

Så Riksgälden är bra på att köpa och sälja värdepapper. Men Riksgälden har aldrig tidigare sysslat med att köpa och sälja hela banker. Och vi var många som ifrågasatte Riksgäldens kompetens på det området, när regeringen valde att lägga upp det så. Från oppositionen ville vi istället att staten skulle göra som under förra krisen, d v s sätta upp en särskild bankstödsnämnd som specialiserade sig på att bankkrisen.

Hur vi ska landa i KU återstår att se. Men det finns många stenar att vända på. Allra ytterst handlar det ju om att se till att skattebetalarnas pengar inte slarvas bort.