Stockholm - förskolekaos och vårdkris

Dagens rubriker i de stora Stockholmstidningarna vittnar om kris i både förskolan och sjukvården. (DN, SvD)

När det gäller förskolan, så är det tydligen dålig planering som ligger bakom. Man har inte räknat med de stora barnkullarna, och att barnfamiljerna vill bo kvar i innerstaden. Därför har man inte byggt ut barnomsorgen tillräckligt.

En sådan planeringsmiss kan säkert inträffa oavsett vem som styr i en kommun, men man kan inte låta bli att undra om det trots allt inte spelar roll att Stockholm styrs av en borgerlig majoritet som i det längsta drar sig för att satsa på välfärden. Istället prioriteras skattesänkningar.

Då är det förstås svårt att ha en kostym i t ex barnomsorgen som klarar tillfälliga och oväntade ökningar av behovet.

När det gäller vårdkrisen, så är det politiska ansvaret solklart. Det som nu händer är att de borgerligas skrytprojekt "Vårdval Stockholm" kapsejsar. Det var ju Filippa Reinfeldts stora gåva till stockholmarna, som skulle ge både valfrihet och bättre vårdkvalitet, överallt i länet. Och nu resulterar det i dramatiska nedskärningar, framför allt i de mest utsatta områdena.

Det är denna modell som den borgerliga regeringen nu tvingar på samtliga landsting, enligt ett riksdagsbeslut i förra veckan. Det innebär inte bara ett flagrant brott mot principen om kommunalt självstyre, utan också att man forcerar fram ett resursfördelningssystem som inte är utvärderat. Så kan man inte hantera en stor sjukvårdsfråga, det är faktiskt riktigt oprofessionellt.

För övrigt rekommenderar jag Ilmar Reepalus artikel i gårdagens Sydsvenskan till läsning. Det är en både välformulerad och i sak riktig plädering för den enkla principen att det måste vara möjligt att kritisera Israels folkrättsbrott, utan att behöva anklagas för antisemitism eller stöd för Hamas.