Var är Carl Bildt?

Sitter i Europarådets sessionssal i Strasbourg och lyssnar på Frank Belfrage, Sveriges kabinettssekreterare, som talar till församlingen. Sammanhanget är att Sverige just nu är ordförande i Europarådets ministerkommitté, och det i ett mycket unikt och spänt läge. För första gången någonsin har två av Europarådets medlemsländer, Ryssland och Georgien, fört krig mot varandra. Det är naturligt att detta dominerar sessionsveckan här i Strasbourg, och det har ställt höga krav på det svenska ordförandeskapet. (SvD)

Tyvärr har man inte klarat av att leva upp till de kraven, och det är framför allt Carl Bildts valhänta hantering av situationen som rört upp många känslor här, oavsett vilken sida man står på.

Nu talar alltså kabinettssekreterare Belfrage. Det är en klok diplomat, och han gör ett bra jobb. Men frågan alla ställer sig här är: var är Carl Bildt? Det hade varit naturligt att ordförandelandets utrikesminister, i detta unika läge, tog denna diskussion själv, istället för att skicka sin kabinettssekreterare. Det är ju också ett svårt läge för Belfrage - han kan ju egentligen bara hålla sig till manus, och får svårt att svara med auktoritet på alla de följdfrågor som kommer att komma.

Situationen blir inte bättre av att många reagerat på Bildts ageranden i samband med kriget. Självklart var det rätt att kritisera Ryssland, även om det var överord att jämföra landet med Hitlertysklands anspråk på andra länder. Så kan man kanske uttrycka sig, men inte om man vill spela en roll för att jämka samman länderna igen.

Men utrikesministern kritiserade inte bara Ryssland, vilket det alltså som sagt finns goda skäl för. Han gick ett steg längre, och ställde sig bakom den georgiske ledaren Saakasvili, trots att det var Georgien som enligt alla bedömare startade angreppet. Och när han gjorde så, diskvalificerade han sig i praktiken från rollen som brobyggare i Kaukasus - vilket han ju faktiskt är skyldig att försöka vara, åtminstone så länge Sverige är ordförande i ministerkommittén.

För egen del anser jag att det nu är viktigast att fokusera på framtiden. Det som kommer ut av detta möte måste vara en klar signal till Ryssland att helt lämna den s k buffertzonen, d v s områden i Georgien som ligger utanför Abchasien och Sydossetien. Europarådet måste sedan få möjlighet att bevaka både Georgiens och Rysslands ageranden framöver, så att de lever upp till organisationens mål. På sikt måste de två landområdenas status regleras.