Landet måste sättas främst

Ingvar Carlsson har självklart rätt i att läget nu ser så illa ut i den internationella ekonomin att också den svenska regeringen borde ta initiativ till blocköverskridande samarbete, på samma sätt som skedde 1992. (DN, SvD))

Visst finns det skillnader idag i förhållande till läget då. Då hade budgetunderskottet länge rusat mot rekordnivåer, och Riksbanken hade försökt skydda kronan med 500 procents ränta. Krisen var mer inhemsk än internationell. Idag har svensk ekonomi en i grunden frisk bas.

Men att krisen idag i första hand kommer utifrån är i sig inte argument för att inte försöka samla sig över blockgränsen. Det kan snarare vara tvärtom. Igår talade Barack Obama om krisen i USA som den värsta sedan 1930-talet, och i land efter land är de finansiella systemen på väg att falla sönder. Sverige är ett litet exportberoende land, och drabbas hårt vid sådan internationell turbulens. Vi kan mycket väl dras med, och det snabbare än vad vi nu kan bedöma. När jag besökte Internationella Valutafonden i Washington för några veckor sedan, varnade man för ett sådant scenario.

Det är därför hög tid för regeringen att kliva ner från sina höga hästar och sätta landet främst.