Krugman är närmare Keynes än Friedman

Paul Krugman är en ekonom som tänker själv, kan formulera sig så att även lekmän förstår, och är orädd. Det är ovanligt i svensk (och europeisk) debatt, där ekonomidiskussionen inte sällan tenderar till konformism och dogmatism. (DN, SvD, SvD)

Se bara hur EMU-diskussionen fördes i samband med folkomröstningen, eller se på hur dagens debatt om utgiftstak och överskottsmål artar sig. Den som vågar andas något om att det inte är säkert att Sverige i all framtid ska amortera av 30 miljarder kronor (en procent av BNP) i genomsnitt per år, utan att det på sikt kan finnas skäl att skruva ner den ambitionen något mot bakgrund av sjunkande statsskuld, förestående klimatinvesteringsbehov och växande andel äldre, utmålas som en ansvarslös folkhushållets fiende.

Den amerikanska debatten är, och har förmodligen alltid varit, mer frejdig och mer utmanande. Krugman är inte en nyliberal lättviktare, som tror att alla problem löses av sig själv om bara marknaden får bestämma. Tvärtom, så ser han hur kapitalismen ibland går i baklås och ibland löper amok, och förespråkar en aktiv finanspolitik för att förebygga det. Han står mycket närmare Keynes än Friedman.

För egen del fästes min uppmärksamhet på Paul Krugman genom hans bok "Peddling Prosperities" som kom för snart 15 år sedan. Då var det min kompis Jens Henriksson som enträget krävde att jag skulle läsa boken, och jag tror t o m att jag fick den av honom i present. Vi var båda aktiva i Lunds Socialdemokratiska Studentklubb, och bodde nästan grannar på studentbostadsområdet Vildanden i Lund.

Så jag läste boken, och den var så bra att jag skaffade den svenska översättningen (Valser om Välfärd) när den kom några år senare, för att verkligen försäkra mig om att jag begripit allt. Sedan dess har jag försökt hänga med i Krugmans artiklar i New York Times och på hans blogg.

Jens blev så småningom politiskt sakkunnig och sedermera statssekreterare i finansdepartementet, och skrev i praktiken finansplanerna i de svenska budgetpropositionerna tio år i rad. Nu representerar han de nordiska länderna i Internationella Valutafonden i Washington. Så Krugman har nog redan haft ett visst genomslag i svensk budgetpolitik...