Huckabee och aporna

Nu börjar ju den amerikanska presidentvalscirkusen på allvar, och kandidaterna blir allt hårdare granskade. (DN, SvD)

Man kan inte låta bli att bli fascinerad av amerikansk politik, men samtidigt bedrövad.

Detta är en nation som trots allt har ett avancerat utbildningssystem och som producerar Nobelpristagare i parti och minut. Varför är då amerikansk politik så fruktansvärt ytlig och glättig?

Det har sagts att detta kommer att bli den dyraste valrörelsen någonsin. Aldrig tidigare har så mycket pengar plöjts ner i en valkampanj. Men varför känns då budskapen så förtvivlat billiga?

Men oavsett detta, så måste man ju ha en åsikt. För egen del håller jag ju naturligtvis på demokraterna. De ligger ju trots allt avsevärt närmare socialdemokratin än republikanerna - även om jag som svensk hälsominister för några år sedan gästades av min amerikanska motsvarighet, republikanen Tommy Thompson, och han hävdade att han var lika stor socialist som jag!

Hur som helst, demokraterna ligger oss närmast. Men när det sedan gäller att skilja toppkandidaterna åt, blir det svårare. Edwards anses ju stå längst till vänster, men jag är osäker på hans utrikespolitik. Clinton verkar ju också bra, men kanske allt för lös i konturerna, och ska jag vara riktigt ärlig bedömer jag henne mest utifrån hennes man, som ju var en utmärkt president. Obama känns som ett oskrivet blad.

Nå, det finns ju gott om tid att läsa in sig, och kandidaterna ska ju profilera sig efterhand. Hoppas bara att det sker med konkreta och bindande programförklaringar, och inte med ytliga gester.

På den republikanska sidan är det väl bara Giuliani som känns seriös. Det är modigt av honom att utmana den kristna högern inom sitt parti, men det kan mycket väl kosta honom kandidaturen. Då blir det väl någon religiös stolle som ställs upp i presidentvalet för republikanerna.

Baptistpastorn Mike Huckabee sägs ligga bra till i Iowa. I SDS läser jag att han inte tror på evolutionen, och när reportern frågar honom om det på ett valmöte, mörknar blicken och han fäller den obetalbara kommentaren: "Se dig omkring i det här rummet. Är det någon som ser ut att vara släkt med en apa?"

Bäva månde världen, om han hamnar i Vita Huset.