C och kd viker sig om presstödet

Dagen började med möte i konstitutionsutskottet, där huvudpunkten var en föredragning om regeringens förhandlingar med EU-kommissionen om presstödet. Föredragningen leddes av statssekreterare Ingrid Eiken (m), som jobbar åt kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth (m).

Det var en sorglig tillställning, som ni kan läsa om i DN. Beskedet från regeringen var att man i förra veckan träffat EU-kommissionen, och i praktiken vikt sig på alla punkter. Det var t o m så att Sveriges regering presenterat ett förslag som mycket kraftigt skulle försämra presstödsvillkoren, och nu tiggde och bad man EU-kommissionen om att godta detta, och inte ställa ännu värre krav.

Så uppträder en passiv regering som inte vet hur man tar tillvara svenska intressen. Egentligen borde man ju inte vara överraskad: den nya regeringen hann ju knappt ens tillträda, förrän man övergav presstödet genom att på EU-kommissionens uppmaning stoppa den reform av presstödet som Riksdagen med en blocköverskridande uppgörelse beslutat om 2006. Om man uppträder så i början av en process, så är det klart att man förlorar.

Nu satt de och försökte hävda att det var en framgång att neddragningarna av presstödet nog inte skulle ske nästa år, utan förhoppningsvis först om fem år.

Jaha. I praktiken innebär regeringens undfallenhet mot EU att Skånska Dagbladet och Svenska Dagbladet blir av med 50 miljoner kronor vardera. Att SkD skulle klara det är nog uteslutet. SvD försöker hålla god min i elakt spel, men att Schibstedt skulle vilja täcka ett sådant avbräck är nog mindre troligt.

I så fall skulle båda dessa anrika tidningar gå i konkurs inom några år, och vi skulle få tidningsmonopol också i Stockholm och Malmö-Lund, precis som i Göteborg. Och händelsevis är det två Bonniertidningar som blir monopolister: DN och Sydsvenskan. Storstadsläsarna koommer bara att ha ett alternativ framöver, annonsörerna likaså. Kvaliteten kommer att sjunka, och mångfalden i media försämras kraftigt.

Från socialdemokratisk sida slår vi vakt om presstödet, även om det faktiskt innebär att vi nu kämpar för en centertidning (SkD) och en moderattidning (SvD). Vi tycker att det är viktigt att det finns flera alternativ för läsare och annonsörer, och vi anser att det är en demokratifråga att det finns flera arenor där det demokratiska samtalet kan föras.

Döm om vår förvåning när vi ser att varken moderater eller centerpartister är beredda att lägga två strån i kors för att rädda de tidningar som trots allt står dem nära! Centerns svek mot SkD är värst, eftersom det partiet ju alltid försvarat presstödet tidigare. Men nu sitter de tysta som möss i KU. Detsamma gör kd, som också tidigare varit stabila anhängare av presstödet.

Lena Adelsohn-Liljeroths man, förre moderatledaren Ulf Adelsohn, gick ju härommånaden ut med buller och bång och sa att han inte längre vill läsa SvD. Nä, och nu har hans fru ställt till det så att ingen alls kommer att få läsa SvD om några år.

På eftermiddagen var det frågestund i Riksdagen, och jag ställde en fråga till statsministern om hur han tänkt hantera frågan om könsneutrala äktenskap. Han har ju lovat en proposition, men eftersom kd är emot så måste de ju först vika sig. Jag undrade om han umgicks med tanken att låta kd-statsråden reservera sig i regeringen mot en sådan proposition, och ändå sitta kvar. Det skulle i så fall vara att bryta mot den konstitutionella praxis som råder, d v s att regeringen fattar beslut kollektivt.

Av hans svar kunde jag dra slutsatsen att han dels svajade på tidpunkten för en proposition - nu hette det att den kunde komma "förmodligen i år", men också att han faktiskt funderade på att strunta i konstitutionell praxis för att rädda kvar kd i regeringen. Och det var ju också ett besked. Om han gör så, kommer hans regering att falla sönder eftersom partier som blir stressade av dåliga opinionssiffror kommer att begära att få reservera sig mot regeringsbeslut de inte gillar. Ännu ett exempel på svagt ledarskap.

En sak störde mig med den frågestunden. I sin slutreplik hoppade Reinfeldt på mig med en helt obegriplig kommentar om att "han aldrig skulle anlita Morgan Johansson som terapeut".

Nähä. Det hör till god ton att inte sänka debattnivån med sådant, särskilt inte när motståndaren inte har replikrätt. Men det gjorde han, och det tyder på att han är stressad.

Jag hade som sagt ingen replikrätt. Men hade jag haft, så skulle jag sagt att "Jag visste inte att statsministern behövde en terapeut. Men det är klart, med de opinionssiffrorna så kan jag förstå om han är deprimerad."