Varför inte också paus för aktieutdelningar?

Artikeln idag i DN av de sju direktörerna visar återigen hur Svenskt Näringsliv ser på arbetslöshet och lönebildning. När man granskar de punkter som ställs upp blir bilden tydlig: det är löntagarna, särskilt lågavlönade ungdomar, som ska betala för den ökande arbetslösheten: genom lägre löner, sämre trygghet och sämre arbetsvillkor.

Det är ingen ny dagordning: så har högern alltid tyckt. Arbetslöshet anses vara löntagarnas fel, och om man bara försämrar villkoren för löntagarna så minskar arbetslösheten.

Problemet är att det har den ekonomiska vetenskapen för länge sedan avfärdat. Lägre löner skulle kanske rentav försämra konjunkturläget, eftersom efterfrågan då faller ytterligare, vilket ju skulle drabba alla de företag som Svenskt Näringsliv säger sig värna.

Det är den fallande efterfrågan som idag är det stora problemet i svensk ekonomi. Det kommer sig av ökad osäkerhet bland hushållen och en oro inför framtiden. Den sönderslagna a-kassan har gjort att de som blir arbetslösa i ett slag förlorar kanske halva sin inkomst. Och de som inte är arbetslösa, har snart ett antal i sin bekantskapskrets som är arbetslösa, och de skräms av vad som händer. Då håller man i sina pengar.

De låga räntorna gör förvisso sitt till för att motverka detta, men i och med att Riksbanken sänkt räntan till 0,5 procent är ränteinstrumentet i praktiken uttömt. Det kanske inte räcker för att vända konjunkturen, nu när regeringens finanspolitik slagit så fel.

Man kan alltså inte lönesänka sig ur en konjunkturkris, det har LO-ekonomerna helt rätt i. Det gör bara ont värre. När det gäller lönebildningen, så ska man komma ihåg att utrymmet för löneökningar kommer av den produktivitetsökning som ständigt sker - också i lågkonjunktur. Om löntagarna då skulle avstå från löneökningar, vem skulle då ta hand om vinsten från den produktivitetsökningen?

Ägarna, förstås, genom aktieutdelning...

Löner och aktieutdelning hänger ihop. Genom lönerna fördelas en del av produktionsresultatet till de anställda, och genom aktieutdelning fördelas en del av produktionsresultatet till kapitalägarna. Om man nu anser att konjunkturläget är så svårt att företagen inte tåler något ytterligare uttag ur produktionsresultatet: varför är det då bara den ena parten, de anställda, som ska avstå?

Om Svenskt Näringsliv verkligen menat allvar med sitt utspel om lönerna, så skulle man således ha haft med ytterligare en punkt på sitt program: paus för aktieutdelningar så länge krisen pågår. Om företagen inte klarar av generella löneökningar i rådande konjunkturläge, då klarar man väl heller inte av generella aktieutdelningar?