Folkpartiet har låtit göra en opinionsundersökning om euron, och basunerar ut på DN-Debatt att det finns en folklig majoritet för en ny folkomröstning.
Ja, det finns det kanske. Men det mest intressanta i artikeln är inte vad Ullenhag skriver, utan vad han inte skriver. Folkpartiet kan ju inte bara ha låtit Novus fråga folk om de vill ha en folkomröstning. De måste ju också ha frågat om hur de i så fall skulle rösta. Man gör ju inte en opinionsundersökning i eurofrågan utan att ställa den frågan.
Men om detta finns inte en bokstav i artikeln. Det kan bara finnas en orsak: resultatet blev förmodligen inte vad fp och Ullenhag önskat. Förmodligen blev det en övervikt för nejsidan, och därför vill inte fp gå ut med det.
Det har ju en längre tid pågått en nymornad kampanj för euron i Sverige, torgförd av de gamla ja-sägarna. Man försöker hävda att krisen stärkt ja-argumenten. Men det är precis tvärtom. Industrikrisen skulle naturligtvis varit ännu värre om vi var bundna vid euron: då hade exportindustrin haft mycket svårare att sälja sina varor på världsmarknaden. I Finland står nu sågverken stilla, medan de fortfarande snurrar i Sverige.
Och från min horisont på Skånes västkust är tendensen mycket tydlig. Danmark är ju inte med i EMU, men har knutit sin krona till euron vilket i praktiken innebär samma nackdelar som euromedlemskap. Nu åker danskarna till Skåne och handlar, vilket gör att skånsk handel kan överleva.
Med euron hade vi också haft högre räntor i Sverige. Europeiska centralbankens ränta är just nu dubbelt så hög som den svenska styrräntan. Högre ränta innebär lägre investerings- och konsumtionsnivå, och därmed risk för högre arbetslöshet.
Det är ett mycket stort problem för ett antal euroländer, som skulle behövt en lägre räntesättning i krisen. Så har också Nobelpristagaren i ekonomi, Paul Krugman, på sin blogg i New York Times konstaterat att ”tvärtemot vad alla verkade säga ända till för några veckor sedan, så är ett medlemskap i eurozonen ingenting som gör länderna immuna mot krisen. I Spaniens, Italiens, Irlands och Greklands m fl fall så kan euron i stället ha gjort tillståndet värre.”
Så det är något lurt med folkpartiets undersökning. Det finns ett skäl till varför de inte redovisar siffrorna om svenska folkets inställning i sakfrågan. Förmodligen har vinden vänt, precis som den verkar ha gjort i Danmark. Efter ett övertag för ja-sidan i opinionen under en tid, verkar nu nej-sidan leda igen, enligt en opinionsundersökning häromveckan. Om det skulle vara folkomröstning i dag i Danmark, talar mycket för att det skulle bli nej igen.
Jag tror att samma sak skulle ske i Sverige.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du antar att en svag krona är bra på världsmarknaden eftersom Sverige kan sälja sina varor billigare. Jag (och många ekonomer) håller inte med.
Det är en temporär effekt. En svag krona gör importen dyrare och förorsaker att produktionskostnaderna stiger för produkter som behöver utländska råvaror. Dessutom stiger inflationen vilket innebär att sparade pengar minskar i värdet. Priserna och lönerna stigar - till slutet är inget kvar av fördelen. Effekten är bara att svenskarnas sparkonton är mindre värd.
Ingen förväntar att euron löser krisen själv. Men i Spanien och Italien kan folket vara säker att deras pengar tappar inte värdet.
Danskarna åker just nu till Skåne - men hur länge till?
ECB har målet att hålla inflationen låg och då är det viktigt att inte sänka styrränta till noll.
Svenska företag drabbas av krisen lika mycket som i andra europeiska länder - jag tror inte att den lägre styrräntan hjälper de mer än den högra styrräntan i eurozonen.
Jag saknar lite europeiskt tänkande här. Sverige har signerat Maastrichtfördraget och har ingen rätt att stå utanför EMU. Euron är ett viktigt steg till en förenad Europa. Det måste bli ja den nästa gången oavsett när omröstningen kommer.
Hur kan vi bygga en förenad Europa om vissa medlemmar vägrar att vara med?
Skicka en kommentar