söndag 11 januari 2009

Till sakfrågan om utgiftstaken

SvD hade nosat upp Skånes partidistrikts rådslagssvar när det gäller jobben, och gjorde en stor affär av det i lördags. Tyvärr brydde man sig inte om sakfrågan särskilt mycket, utan fokuserade på att måla upp en konflikt mellan Mona Sahlin och delar av partiet.

Det är trist, men det är väl så borgerlig press gör nuförtiden. Ännu mer trist, och en smula oväntat, är att somliga partivänner numera också tolkar alla meningsskiljaktigheter i vårt parti som angrepp på Mona Sahlin. (SvD)

I sakfrågan är det vi säger inte särskilt dramatiskt. I princip är det detsamma som regeringens egen finanspolitiske rådgivare Lars Calmfors sa i en lördagsintervju under julhelgen. Så gott som alla ekonomer numera ansluter sig till synen att denna kris kommer att bli så djup att vi inte kan spara oss ur den. Vi måste investera oss ur den. Det är t ex därför Barack Obama nu skissar på ett stimulanspaket för USA på motsvarande hisnande 6 000-7 000 miljarder svenska kronor - och det trots att USA redan går med stora budgetunderskott.

Inspiration för sådana paket kommer bl a från nobelpristagaren i ekonomi Paul Krugman, som så gott som i varenda krönika i New York Times numera säger att denna kris kan liknas vid 30-talsdepressionen, och i likhet med den kan inte världen spara sig ur den. Vi måste ta några år av budgetunderskott för att vända krisen på arbetsmarknaden. Detta underskott får betalas tillbaka senare, under högkonjunktur.

Här i Sverige har denna diskussion lyfts av bl a Assar Lindbeck, men också som sagt av Lars Calmfors. Han pekade i sin lördagsintervju också på att det svenska systemet med utgiftstak kan vara ett problem idag: det gör att man inte kan vidta nödvändiga investeringar i t ex infrastruktur för att vända konjunkturen.

Liknande tankegångar fördes fram av LO-ekonomerna för några år sedan, som menade att man borde ha en slags "sysselsättningsmarginal" i budgetpolitiken, d v s möjliggöra ökade utgifter vid extraordinära lägen på arbetsmarknaden, för att förhindra en kraftig uppgång av arbetslösheten.

Vi är nu på väg in i ett år som kan bli ett arbetslöshetens stålbad på arbetsmarknaden. Tiotusentals människor kan bli av med sina jobb. Kostnaden för detta ska in under utgiftstaken, vilket kommer att leda till att andra statliga utgifter måste minska. Då kan staten tvingas säga upp personal, och därmed förvärra krisen ytterligare. Är det en klok politik?

Så: låt oss lämna denna ytliga personfokusering. Den här frågan är för viktig för det. Låt oss diskutera sakfrågan.

6 kommentarer:

Carl Johan von Seth sa...

Morgan! Jag är med dig i det här resonemanget. Men om jag förstod Svd:s artikel rätt var det fler saker - bl a riksbankens självständighet (?) - som ifrågasattes. Om det stämmer, går det väl inte precis att gömma sig bakom Calmfors längre?

Stefan Sjöquist sa...

Det är bara att instämma med Morgan om debattläget. (s)-styret i Skåne lägger fram sina åsikter i ett öppet rådslag – där själva diskussionen om (s)-politikens innehåll är poängen.
I sak är det dock inte helt lätt begripa var skånska (s)-styret egentligen vill landa – vilket lämnar utrymme för en och annan att göra sina egna tolkningar om var skåningarna befinner sig.

Det saknas ett resonemang om det internationella beroendet och dess påverkan i samspelet mellan finans-och penningpolitik (samt lönebildning och penningpolitik).
Utgiftstaket kritiseras men för vad? Är det för lågt satt? Tillåter sig inte riksdagen sig själv tillräckliga budgeteringsmarg? Reg. bedömer att off.sektors underskott för i år och nästa år blir 1,1 resp. 1,6% av BNP (jmf. EUs stab.pakt tillåter 3%). SKL verkar vilja ha runt 7 miljarder kr.extra för i år. KI tänker sig att det för nästa år rent allmänt kan behövas 50 miljarder i ofinansierade konjunkturstimulanser. Vare sig SKL eller KI beskrivs gå Vänsterpartiets ärende. Men var landar (s)-skåne?
Överskottsmålen sägs inte hjälpa mot demografisk utmaning – men varför det inte är riml att ha en sund ekonomisk grund (åtminstone inte alltför dryga statsskuldsräntor att betala) när denna utmaning ska mötas framgår inte. (I svaret på välfärdsrådslaget sägs iofs effekterna av utmaningen vara kraftigt överskattade och kan på sikt mötas med kommunalskattehöjningar – men även kommunsektorn lär väl tycka, om de får välja, att det är bra om staten hellre skjuter till statsbidrag än betalar på skuldräntor).

Må Rögle BK ta SM-guld

Henrik sa...

"borgerlig press" som Aftonbladet?

Jörgen L sa...

Budgettaket är strukturellt borgerligt till sin natur. I en tid då ekonomin behöver stimulans så blir den enda tillåtna metoden skattesänkningar.

Att inte tillåta sig att använda de mest rationella metoderna att komma tillrätta med akut massarbetslöshet är att låta marknaden bli herre istället för tjänare. Och det gäller både budgettaket och att ålägga riksbanken att motarbeta politiska beslut.

Att budgeten däremot behöver komma i balans mellan lågkonjunkturerna kan jag inte riktigt se något argument mot. Är det verkligen så rådslagssvaret säger?

Morgan Johansson sa...

Carl Johan: vi ifrågasätter inte Riksbankens självständighet. Däremot bör målet för penningpolitiken, som riksdagen beslutar om, kompletteras med ett tillväxtmål, eller ett sysselsättningsmål. Så är reglerna för USA:s Federal Reserve, vilket tillåter dem att ha en mer flexibel penningpolitik än både Riksbanken och ECB. Med ett sådant mål hade Riksbanken kanske inte gjort det grandiosa självmål som man gjorde i augusti, när man höjde räntan trots att vi stod på tröskeln till en omfattande lågkonjunktur.
Stefan: det vi söker efter är en slags nödventil för extrema lägen. Det efterlyste också Calmfors. Det finns t ex i EU:s stabilitetspakt, där man säger att det kan vara tillåtet att gå över 3 procents underskott till följd av omfattande konjunktursvacka. På samma sätt bör det finnas en möjlighet att gå över utgiftstaket i extrema lägen, för att göra investeringar eller förhindra statliga uppsägningar.
När det gäller överskottsmålet, så kan jag återigen hänvisa till Calmfors. Det bör justeras ner i takt med att befolkningen blir äldre, så att man kan ta de kostnader som uppkommer. Det är några år kvar, men vi närmar oss. 2010 har nästan alla 40-talister gått i pension.
Instämmer i din kommentar om Rögle BK.
Henrik: det var länge sedan Aftonbladet brydde sig om sakfrågor.
Jörgen: Nej, självklart ska budgeten vara minst i balans över en konjunkturcykel. Annars äter vi av kapitalet. Men i det ligger att man under lågkonjunkturår kan tillåta sig ett underskott, som sedan ska betalas tillbaka under högkonjunktur.

Anton Andersson sa...

Hoppas pa Johansson eller Fritzon som finansminister men antar att det ar att det tyvarr inte ar realistiskt med tanke pa styrkeforhallanderna i partiet. Oavsatt, bra att ni utmanar! Trist med SVD:s vinkling men ganska mycket av sakfragan kom anda fram, vilket ar bra. Battre an om det hade varit tyst.