Anförande vid manifestation mot våld och rasism, 16 januari 2014, Gustav Adolfs Torg, Malmö

Mötesdeltagare,

På juldagen 1965, det är snart 50 år sedan, så sa Olof Palme såhär:

 ”En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvaliteter att göra. Att gradera människor med en sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde.”

Olof Palme talade om rasismen i vardagen, om främlingsfientligheten som ibland kan dyka upp där man minst anar det. Om hur vi som står för solidaritet och alla människors lika värde alltid måste vara beredda att stå upp för dessa principer, människovärdet. Om att demokratin aldrig är vunnen en gång för alla, utan måste erövras om och om igen, av varje generation.

Olof Palme föll offer för våldet. Så har också många andra socialdemokrater gjort genom åren. Fackföreningsledare som dog i nazisternas koncentrationsläger i Tyskland. Demokrater som spärrades in i kommunisternas arbetsläger i det gamla östblocket. I våra dagar: Anna Lindh. Och så det värsta terrordådet som begåtts i Norden under efterkrigstiden – det som Anders Behring Breivik begick i Oslo och på Utøya för ett och ett halvt år sedan. Ja, det finns många illdåd att nämna, och vi har inte glömt något av dem.

I förra veckan attackerades en av våra partivänner här i Malmö av två män. De angrep henne för att hon är socialdemokrat. De angrep henne för att hon talat offentligt för invandring. De angrep henne för hennes värderingar. De slog henne, knäade henne, spottade på henne. Två vuxna män, mot en 16-åring. De tyckte kanske att de var modiga.

Men så är det ju med de här nazisterna. De har inte bara vedervärdiga åsikter. De är fega också. Just som Breivik, när han iklädde sig full krigsmundering för att åka ut till Utøya och döda försvarslösa barn.

Mycket tyder nu på att det högerextrema våldet och trakasserierna tilltar. I helgen fick jag besked om att en annan av våra partikamrater, i Umeå, hade kommit hem till sin lägenhet och funnit att någon ritat ett hakkors på hans dörr, och skrivit ”sossesvin” och ”SD 2014”. Och i förra veckan så hade någon sprayat ett hakkors på en moské i Stockholm. Och så förstås den organiserade nazistattacken mot en demonstration i Kärrtorp strax före jul.

Det nazistiska våldet är tillbaka. Hakkorset är tillbaka. Vi socialdemokrater har sedan demokratins genombrott för snart 100 år sedan alltid tagit avstånd från allt politiskt våld, både det högerextrema och det vänsterextrema. Politisk förändring kan inte i en demokratisk stat genomdrivas med våld. Det är en hållning som vi delar med nästan alla andra partier idag – från vänsterpartister, till liberaler och konservativa.

Nästan alla partier, sa jag. För att det räcker ju inte att ibland, när det passar, ta avstånd från våld och hat. Man måste göra det alltid, och konsekvent.

Och då kan man inte, som Sverigedemokraterna gör, i ena stunden stå i landets alla talarstolar och sprida hat mot invandrare, och sedan i nästa stund slå ut med armarna och låtsas som om man inte förstår varifrån våldet mot invandrare kommer.

Och varför ska vi tro på Sverigedemokraterna när de säger att de tar avstånd från våld, när de samtidigt har företrädare i Riksdagen som sprungit runt på stan med järnrör?

Det är dubbelmoral, det är falskspel.

Mötesdeltagare,

Vi har samlats här idag för att ta avstånd från våld och rasism, efter vad som hände vår SSU-kamrat förra veckan. I denna stund går naturligtvis alla våra tankar, allt vårt stöd, all vår kärlek, till henne. Och vi lovar henne, och vi lovar varandra, att vad som än händer så kommer vi aldrig att ge upp kampen för demokrati och människovärde. Den kampen ska vi föra varje dag, och det ska vi göra tillsammans.

Tack.

./.