Saab såldes, trots Maud Olofsson

Försäljningen av Saab till Spyker är ju en fantastiskt god nyhet, både för alla som berörs i bilindustrin, men också för Sverige som industriland. Jag var mycket tveksam till Koenigsegg, tyckte att det luktade lycksökeri, men Spyker känns trots allt seriöst och konstruktivt. (SvD, DN)

Men inte så lite löjligt blir det när man ser hur Maud Olofsson (C) igår kväll höll hov för att försöka kapa åt sig en del av äran. Det är nog inte många som går på det. De som följt debatten vet hur hon förtalat svensk bilindustri. För att försvara sin egen passiva position, så har hon gång på gång understrukit hur hopplöst ute de tär med svenska bilar. Ingen vill köpa svenska bilar, har det hetat. Lika bra att lägga ner och bygga vindkraftverk (!) istället.

Det är svårt att bedöma hur stor skada hon egentligen gjort med detta prat. Hur många spekulanter som hon skrämde iväg, och hur mycket hon skadat Saabs varumärke får vi aldrig veta.

Låt oss nu hoppas att Saab kan resa sig igen. Det kommer att finnas en marknad för bilar när konjunkturen vänder igen, och på den marknaden måste både Volvo och Saab kunna hävda sig.

För övrigt så sitter jag nu på Europarådets sessionsmöte i Strasbourg. Under förmiddagen har vi bl a diskuterat en rapport om diskriminering p g a sexuell läggning och könsidentitet, framlagd av den socialdemokratiske gruppledaren Andreas Gross. Inte oväntat så har Vatikanen agerat för att stoppa eller i alla fall vattna ur rapporten, men att döma av debatten så finns det en stor majoritet för rapporten i församlingen.

Högprioritera den sociala barn- och ungdomsvården

Jag är med familjen i Sälen och åker skidor, och ska väl egentligen inte jobba. Men idag kom ju vanvårdsutredningen med sitt första betänkande, och eftersom det var jag som tillsatte den utredningen en gång, och eftersom jag vet att många sett fram emot resultatet, känns det nödvändigt att kommentera den. Det sker med en mobiltelefon, så inlägget ser kanske underligt ut.  Utredningen visar, precis som jag befarade, att många for illa i forna tiders barn- och ungdomsvård. Det finns exempel på rena fysiska övergrepp, men också på att barn som omhändertagits av samhället sattes att arbeta som extradrängar i de familjer där de placerades. Jag är glad att allt detta nu får komma fram. Många av de som utsattes har känt sig bortglömda och undanskuffade hela livet, men jag hoppas att de nu, när någon faktiskt har lyssnat till deras berättelser, ska känna att de fått någon form av upprättelse. Nu går det ju inte till på det sättet i modern barn- och ungdomsvård. Mycket har hänt sedan 1950- och 1960-talen. Men likväl kan det begås fel också idag. Jag noterar att utredningen lägger en rad förslag om åtgärder, som jag utgår ifrån att regeringen noga värderar. Tyvärr har regveringen redan visat en uppseendeväckande passivitet när det gäller den sociala barn- och ungdomsvården. Jag lät en kommitte se över hela denna vård, och i slutet av min mandatperiod som socialtjänstminister presenterade den en lång rad förslag för att stärka den sociala barn- och ungdomsvården, i betänkandet "Källan till en chans". Det fanns då en bred politisk enighet bakom förslagen. Men när den borgerliga regeringen tillträdde 2006 la den nya ministern Maria Larsson alla dessa förslag i papperskorgen. Det var tydligen viktigare att prioritera skattesänkningar.