Att göra en Pihlbladare

Vägen till Ulrika Schenströms avgång slår det mesta när det gäller klantig krishantering och tafatt ledarskap. Med en regering som är så bra på att lägga krokben för sig själv, behövs nästan ingen opposition. (SvD, DN)

Efter bilderna där rikets högsta statstjänsteman, därtill ansvarig för landets krisberedskap, ses på krogen uppenbart full som en alika och hånglandes med en politisk reporter, var det kanske bara en tidsfråga innan hon skulle få gå.

Men det kunde kanske ändå undvikits, om Schenström direkt lagt korten på bordet, erkänt att hon druckit mer än vad som är lämpligt med hennes ansvar och bett om ursäkt för det. Statsministern borde sagt att han haft ett allvarligt samtal med henne, där hon berättat vad som hänt och lovat att aldrig göra om det.

På frågan om vem som hade hennes jouransvar den aktuella kvällen, borde statsministern sagt att om statssekreteraren inte är tillgänglig, så finns det en befälsordning på statsrådsberedningen, men den inte är offentlig. Däremot kommer han gärna till riksdagen och redogör för det, under sekretess.

I så fall hade Schenström nog klarat situationen, och Reinfeldt hade visat ledarskap. Men nu försökte man ljuga sig ur frågan, genom att inte ens erkänna det uppenbara, d v s att Schenström var dyngrak. När Reinfeldt bad journalisterna bevisa det, kunde man ta fram uppgiften att hon och reportern tillsammans druckit för ca 945 kronor.

Sedan är det ju bara att räkna lite: ett stort glas vin, motsvarande 1/3 flaska, kostar på den krogen 79 kronor. 945 kronor är alltså 12 glas, eller 4 flaskor vin. På 2 personer. Det är klart att hon var full.

Och när det gäller Reinfeldts försök att slingra sig i frågan om vem som har beredskap när statssekreteraren är full, så blev det nästan parodiskt. Visst kan man hävda att det är en statshemlighet. Man bör inte lämna ut listor på vem som träder in i någons ställe i en krissituation - det skulle ju underlätta för terrorister att lamslå Sverige, genom att helt enkelt i samband med ett attentat också eliminera alla nyckelpersoner för landets krisberedskap.

Det argumentet förstår jag. Men inget hindrar ju statsministern att redogöra för frågan inom slutna dörrar, för t ex försvarsutskottet i Riksdagen. Där gäller sekretess.

När det sedan gäller Schenströms festkamrat, TV4-reportern Anders Pihlblad, så försvaras han idag av TV4-ledningen. Det är dumt. Han har ju visat så dåligt omdöme att hans förtroende som opartisk skildrare av vad som händer i svensk politik är uttömt. Vem kan lita på hans analyser framöver?

Det är viktigt att journalister och politiker kan mötas också under mer otvungna former än en presskonferens för att ge möjlighet till mer djuplodande diskussioner. Man tar en kopp kaffe tillsammans i riksdagskafét, eller äter lunch ihop. Det är inget fel i det - tvärtom, det är ett nödvändigt arbetssätt för att journalister ska få en så god bild som möjligt av vad som är på gång.

Men i alla sådana kontakter gäller det att man håller på varandras roller, och håller på sin integritet. Och det är farligare för journalisten: det värsta som kan hända politikern är att han eller hon avslöjar mer än vad man hade tänkt, och det ju inte hela världen. Men för journalisten är risken hela tiden att ifrågasättas för att vara partisk, eller att vara den ena eller andra politikerns språkrör. Då rubbas hela trovärdigheten.

En lunch, en kopp kaffe. Var och en betalar själv. Så brukar det vara.

Därifrån är det långt till Pihlblads fylleorgie på krogen, där han låter TV4 betala kalaset och dessutom hånglar med den makthavare han ska granska.

Jag tror faktiskt att han kan ge upphov till ett nytt ord i ordlistan: att göra en "pihlbladare", d v s att som journalist på ett otillbörligt sätt umgås för intimt med tunga makthavare.

Nä, TV4 gör nog klokast i att ta sin hand ifrån Pihlblad.