Borg kommer att få vika ner sig igen - tyvärr

Idag skriver SvD om hur finansminister Anders Borgs föreslagna besparingar på försvaret skulle slå på försvaret, och i synnerhet den utlandsstyrka som är under uppbyggnad.

Det är uppenbart att Anders Borg gapat över för mycket när han i Almedalen föresatte sig att dra ner på försvaret med 4 miljarder kronor. Det är mycket pengar. Jag satt i en regering som gjorde en neddragning av en sådan omfattning, och kan intyga att det inte var lätt. Vi la ju ner ett antal förband, för att bl a få pengar till rättsväsende, polis, kriminalvård och ungdomsvård. Det var rätt - det yttre hotet är i det närmaste försumbart, men inrikespolitiskt hade vi mycket som måste göras för att stärka välfärden.

"Från yttre hot till inre trygghet" var devisen. Men det var inte lätt att ta dessa diskussioner i de drabbade orterna. Jag var själv i Kristinehamn i Värmland och gav det tunga beskedet att deras artilleriregemente skulle läggas ner. Det var förstås svårt för dem då, även om jag kunde ge exempel på många orter som blivit av med sin försvarsverksamhet, men som faktiskt snarare fått ett uppsving efteråt - på grund av att nya företag etablerades, men också genom att staten tog ansvar för jobben på orten.

Det gjorde vi också i Kristinehamn, med statliga etableringar som jag kunde presentera på ett andra besök några månader senare. Jag medverkade också till att underlätta omställningen i Östersund, som fått sin flygflottilj nedlagd, genom att flytta Folkhälsoinstitutet från Stockholm till Östersund.

Så jag vet vad det vill säga att göra miljardnedskärningar på försvaret. Och tro mig om jag säger: det kommer ingen borgerlig politiker att vilja utsätta sig för. Därför kommer Anders Borg att få vika ner sig. Igen.

Och det är faktiskt synd. Jag hade gärna sett ytterligare bantning av försvaret. Men nu ska svensk militär tydligen inte ha som huvuduppdrag att försvara Sverige, utan åka över halva världen för att kriga utomlands. Det är den egentliga innebörden i det upplägg med Nordic Battle Group och fördubblad utlandsstyrka som nu byggs upp.

För försvaret är det ett desperat sätt att behålla sina anslag. Efter Sovjetunionens fall och EU-utvidgningen förlorade ju egentligen svenskt försvar sin affärsidé, d v s att försvara Sverige. Så då hittade man på en annan: att slåss för demokrati, mänskliga rättigheter, befrielse från förtryck - och andra vackra ord som man pryder högtidstalen med - i Afrika, Asien och annorstädes.

Den utvecklingen inleddes i relativ tysthet under socialdemokratiska regeringar. Men enligt min uppfattning är det inte tillräckligt diskuterat varför just Sverige ska ta kommandot när det gäller att vara med och slåss utomlands. Är det inte annat som vi traditionellt sett varit bättre på? Som att bygga upp utbildningsväsende, rättsväsende, infrastruktur, i fattiga länder?