Borg får ett fikonlöv, och Leijonborg en överrock

Det kommer ständigt nya besked från den inre maktkampen i regeringen om försvaret. I Almedalen meddelade finansministern att han ville spara 3-4 miljarder på försvaret, något han sa att regeringen var överens om. Det tog bara en dag för försvarsministern att dementera: någon sådan överenskommelse fanns inte.

Sedan har det spekulerats under hela sommaren, och inte minst ÖB Håkan Syrén har engagerat sig kraftigt emot finansministerns idéer. Inför och under de nyss avhållna budgetförhandlingarna på Harpsund kom nya besked, dag efter dag. Ena dagen (SvD) sas det att det skulle bli tuffa besparingar redan nästa år. Nästa dag skrev SvD att de källor man hade tydde på att att det nog bara skulle bli en 200 miljoner kronor i neddragningar från nästa år, att jämföra med de 3-4 miljarder som Anders Borg krävt.

Därefter gick ÖB Håkan Syrén ut (se SvD) och sa att det totala beloppet bara skulle bli på ca 800-900 miljoner kronor, som de skulle få flera år på sig att klara. Det är långt under vad Borg krävt.

Efter ytterligare någon dag uppgavs att det nu var klart att det skulle bli neddragningar på 800-900 miljoner kronor, men att det skulle tillsättas en arbetgrupp för att kunna ta mer - men så mycket som 4 miljarder kunde inte klaras på en mandatperiod.

Jaha. Den här regeringens sätt att sköta staten påminner om Lokets lyckohjul. Man vet aldrig vad det ska stanna på: mer eller mindre pengar, besparingar på kort eller lång sikt? Vi får väl se var hjulet stannat på när det gäller försvaret, när budgeten läggs 20 september.

Men det mesta tyder på att jag fått rätt i min tidigare förmodan. Borg har fått vika sig. Det blir inga neddragningar på 4 miljarder - det blir kanske en tredjedel eller fjärdedel. I bästa fall kan han få ett fikonlöv att skyla sig bakom: en arbetsgrupp i regeringskansliet som ska undersöka ytterligare besparingar, och som ska lägga förslag i en diffus och avlägsen framtid.

Det är så långt kavata finansministrar når i en borgerlig regering, när det är andra som bestämmer.

I övrigt ska Leijonborg sitta kvar, kan vi läsa i SvD och DN. Det tycker jag att han kunde besparat sig. Han får nu sin forne rival Björklund som chef och överrock på departementet. Denne Björklund, som har intrigerat bakom Leijonborg mer än en gång för att få bort honom, och som till slut lyckades, ska alltså bli hans överordnande. Det kommer inte att vara roligt att gå till jobbet för Leijonborg under de kommande åren. Hur länge ska han stå ut?