torsdag 21 augusti 2014

Anförande på invigningen av Islamiska Kulturcentrets Kulturvecka, Lunds Stadshall 21 augusti 2014

Kära vänner,

Först ett varmt tack till Islamiska Kulturcentret för att jag fått komma hit som gäst på invigningsceremonin av den här kulturveckan. Det är naturligtvis ett mycket viktigt arrangemang, och jag känner mig hedrad över att vara här. Jag får tillfälle att träffa gamla och nya vänner, men också att få stå i den här talarstolen igen. Det är nu snart 20 år sedan jag satt i Lunds kommunfullmäktige, så jag har många minnen från den här salen, den här talarstolen och debatterna vi hade då.

Och tiden går ju för oss alla. Det är snart 30 år sedan jag engagerade mig politiskt. Då gick jag med i SSU och det socialdemokratiska partiet, och en av de första aktiviteterna jag deltog i, var en insamling av pengar till ANC i Sydafrika. Kampen mot apartheidregimen var en av de stora internationella frågorna då, i mitten av 1980-talet, och vår statsminister och partiordförande Olof Palme var en av de ledande personerna i världen mot denna rasistiska regim. Det var ju en viktig kamp, som vi ju till slut vann, men en seger som Olof Palme tyvärr aldrig fick uppleva.

Det är länge sedan, på många sätt en annan tid. Rasismen i Sydafrika och i de amerikanska sydstaterna skrämde oss, och vi gjorde allt för att motarbeta den.

Men låt mig säga att jag då, som 15-åring, aldrig hade trott att jag skulle få se rasistiska tendenser också i vårt land, Sverige. Jag hade aldrig trott att ett parti med rötterna i nazistiska kretsar skulle kunna ta plats i Sveriges Riksdag. Och jag hade aldrig trott att vi skulle få se ett Europa där starka rasistiska och nazistiska partier igen breder ut sig.

Men det är så med högerextremismen, nazismen och rasismen. Den lever på att utnyttja och exploatera sociala missförhållanden – arbetslöshet, utanförskap, fattigdom. Den ställer människor emot varandra, sår misstro och utnyttjar det sedan partipolitiskt.

Och den söker ständigt syndabockar. I 1930-talets Tyskland så var det judarna som pekades ut. I Sydafrika och i den amerikanska södern så var det de svarta. I dagens Europa så är det muslimer och romer.

Det som de tyska nazisterna på 1930-talet sa om judarna, det säger de främlingsfientliga partierna idag om muslimer. Det är samma sorts retorik, samma andas barn. I Sverige och i övriga Europa så försöker dessa högerextrema krafter göra muslimerna till syndabockar för allt möjligt.

Det är vedervärdigt att se, men det finns bara två sätt att motverka detta. Det första är att minska klyftorna mellan fattiga och rika, se till att det finns arbete och utvecklingsmöjligheter för alla. Då kan dessa krafter inte längre ställa människor emot varandra på samma sätt.

Det andra är att vi lär känna varandra, på riktigt. Lär känna varandras kultur, tänkesätt, historia, referensramar. Kunskaper är fördomarnas största fiende. När vi känner varandra, blir det svårare för högerextrema krafter att så misstro.

 Och det är precis det som ni bjuder in till idag, med er kulturvecka. Ni vill visa upp muslimsk kultur i alla dess former, och på det sättet minska avståndet mellan oss. Ni bjuder in alla till att lära känna er.

Det är ett initiativ som präglas av en djup och ärlig vilja att bygga på det goda som finns i alla människor – vår inneboende känsla av samhörighet, vår vilja till solidaritet och medmänsklighet. Vi kan leva tillsammans – kristna, muslimer, judar, människor utan trosuppfattning, ja oavsett vilken livsåskådning man har. Vi kan leva tillsammans i Sverige, och det sänder ju också ett budskap till det Mellanöstern där så mycket blodsutgjutelse just nu pågår. Vi kan och måste leva tillsammans.

Det är ju snart val i Sverige. Och jag ska inte här uppmana er att rösta på något särskilt parti, det är inte rätt plats för det. Men jag vill uppmana er till att rösta. Därför att om inte ni röstar, då kommer de partier som just pekar ut muslimer som syndabockar att bli större. Om inte de goda krafterna agerar, så kommer de onda krafterna att ta över. Så fungerar det. Därför är jag väldigt glad att se att uppmaningar till att rösta, och information om hur man gör, också är ett inslag på den här kulturveckan.

Så gå och rösta. Men inte bara det. Sverige är en demokrati. Men en demokrati blir aldrig starkare än vad vi människor gör den. Den bygger på att människor engagerar sig politiskt, också mellan valen. Den gör det möjligt för alla att via partierna påverka politiken och samhällsutvecklingen. Ta den chansen! Bestäm er för vilket parti som ni känner er närmast, och engagera er i det, jag vet att ni kommer att bli varmt mottagna. Och politiken förändrar samhället, men det förändrar också den som engagerar sig – det fick jag själv uppleva när jag för snart 30 år engagerade mig politiskt.

Så än en gång: varmt tack för att jag fick komma. Och lycka till med de dagar som kommer. Ni och ert arbete och arrangemang som dessa behövs mer än någonsin.