Mötesdeltagare,
På
juldagen 1965, det är snart 50 år sedan, så sa Olof Palme såhär:
Olof
Palme talade om rasismen i vardagen, om främlingsfientligheten som ibland kan
dyka upp där man minst anar det. Om hur vi som står för solidaritet och alla
människors lika värde alltid måste vara beredda att stå upp för dessa
principer, människovärdet. Om att demokratin aldrig är vunnen en gång för alla,
utan måste erövras om och om igen, av varje generation.
Olof
Palme föll offer för våldet. Så har också många andra socialdemokrater gjort
genom åren. Fackföreningsledare som dog i nazisternas koncentrationsläger i
Tyskland. Demokrater som spärrades in i kommunisternas arbetsläger i det gamla
östblocket. I våra dagar: Anna Lindh. Och så det värsta terrordådet som begåtts
i Norden under efterkrigstiden – det som Anders Behring Breivik begick i Oslo
och på Utøya för ett och ett halvt år sedan. Ja, det finns många illdåd att
nämna, och vi har inte glömt något av dem.
I
förra veckan attackerades en av våra partivänner här i Malmö av två män. De
angrep henne för att hon är socialdemokrat. De angrep henne för att hon talat
offentligt för invandring. De angrep henne för hennes värderingar. De slog
henne, knäade henne, spottade på henne. Två vuxna män, mot en 16-åring. De
tyckte kanske att de var modiga.
Men
så är det ju med de här nazisterna. De har inte bara vedervärdiga åsikter. De
är fega också. Just som Breivik, när han iklädde sig full krigsmundering för
att åka ut till Utøya och döda försvarslösa barn.
Mycket
tyder nu på att det högerextrema våldet och trakasserierna tilltar. I helgen
fick jag besked om att en annan av våra partikamrater, i Umeå, hade kommit hem
till sin lägenhet och funnit att någon ritat ett hakkors på hans dörr, och
skrivit ”sossesvin” och ”SD 2014”. Och i förra veckan så hade någon sprayat ett
hakkors på en moské i Stockholm. Och så förstås den organiserade nazistattacken
mot en demonstration i Kärrtorp strax före jul.
Det
nazistiska våldet är tillbaka. Hakkorset är tillbaka. Vi socialdemokrater har
sedan demokratins genombrott för snart 100 år sedan alltid tagit avstånd från
allt politiskt våld, både det högerextrema och det vänsterextrema. Politisk
förändring kan inte i en demokratisk stat genomdrivas med våld. Det är en
hållning som vi delar med nästan alla andra partier idag – från
vänsterpartister, till liberaler och konservativa.
Nästan
alla partier, sa jag. För att det räcker ju inte att ibland, när det passar, ta
avstånd från våld och hat. Man måste göra det alltid, och konsekvent.
Och
då kan man inte, som Sverigedemokraterna gör, i ena stunden stå i landets alla
talarstolar och sprida hat mot invandrare, och sedan i nästa stund slå ut med
armarna och låtsas som om man inte förstår varifrån våldet mot invandrare
kommer.
Och
varför ska vi tro på Sverigedemokraterna när de säger att de tar avstånd från
våld, när de samtidigt har företrädare i Riksdagen som sprungit runt på stan
med järnrör?
Det
är dubbelmoral, det är falskspel.
Mötesdeltagare,
Vi
har samlats här idag för att ta avstånd från våld och rasism, efter vad som
hände vår SSU-kamrat förra veckan. I denna stund går naturligtvis alla våra
tankar, allt vårt stöd, all vår kärlek, till henne. Och vi lovar henne, och vi
lovar varandra, att vad som än händer så kommer vi aldrig att ge upp kampen för
demokrati och människovärde. Den kampen ska vi föra varje dag, och det ska vi
göra tillsammans.
Tack.
./.
