Landsbygdens villkor fortsätter att vara en ickefråga för Maud Olofsson (C)

Det tycks inte finnas någon hejd på Maud Olofssons (C) bekymmer. Centerriksdagsledamöter som inte vill finna sig att partiet har gjort 180 grader i kärnkraftsfrågan, anklagelserna om lögn i samband med att hela Vattenfall pantsattes i Tyskland, urusla opinionssiffror. Och så nu ovanpå alltihop: Riksgälden blandar sig i Saabaffären, som Maud Olofsson redan deklarerat vara fixad och färdig, och som hon dessutom försökt att ta åt sig äran av. (SvD, DN)

Nu tror jag ju inte att riksgäldens chef, förre moderatledaren Bo Lundgren, skulle våga underkänna affären. Men hans agerande är svårbegripligt. Uppenbarligen har han först gett klartecken till regeringen, som ju gick ut med att allt var klappat och klart för affären. Men sedan har visst Lundgren ångrat sig, och ska göra en ny utredning av Spykers förmåga att driva Saab.

Så nu ska de redan plågade Saabanställda hållas på halster ytterligare en tid. Säga vad man vill om regeringen, men lätt för sig gör den ju inte.

Men frågan är om inte dessa senaste turer mer handlar om Lundgrens vilja att stå i rampljuset igen. Han har ju sådana tendenser, vilket vi såg i samband med Carnegieaffären förra året. Där återstår förresten en hel del att reda ut, vilket vi ska göra i KU under våren.

Att döma av Maud Olofssons DN-intervju, så har hon strategin klar: hon vill inte ha några mittenväljare. Hon ska försöka ta några av moderaternas väljare, genom att lägga sig längst ut på den nyliberala högerkanten. Se bara på förslagen: anställda i småföretag ska i praktiken inte ha någon anställningstrygghet. Ungdomars löner ska sänkas med över 30 procent, även om de utför samma jobb lika bra eller bättre än en äldre anställd. Massarbetslösheten ska avhjälpas med fortsatta skattesubventioner för hembiträden och tjänstefolk. Industrin ska inte förvänta sig någon hjälp av staten. Etc, etc.

Och inte ett ord i intervjun om det som borde vara centerns huvudfrågor om partiet vill överleva: landsbygdens villkor och regionalpolitiken. Jag har tidigare skrivit om centern på newsmill, och det står sig.

För övrigt är det idag över 8 år och 4 månader sedan den svenske medborgaren och journalisten Dawit Isaak fängslades i Eritrea. Hans enda brott var att han hävdade sin mänskliga rättighet att uttrycka sig fritt, och skriva om missförhållanden i landet.

Sedan november förra året pågår en omfattande tidningskampanj (bl a i Expressen) för att öka trycket mot myndigheterna i Eritrea för att förmå dem att släppa honom.

Vi måste nu alla hjälpa till i opinionsarbetet. Om några veckor, 17 februari, är det utrikesdebatt här i Riksdagen, och jag hoppas att fallet Isaak får stort utrymme i den debatten.