Borg bluffar sig fram

Vad ska man säga om en finansminister som pratar vitt och brett om att vara varsam med statens medel, samtidigt som han lånar 15 miljarder kronor i år för att sänka skatterna, mest för dem som tjänar bäst? (SvD, DN, SvD, DN)

Eller som säger sig vilja värna välfärdens kärna, d v s vård, skola och omsorg, samtidigt som han inte skjuter till ett öre i år till dessa sektorer?

Eller som säger sig vilja bekämpa arbetslösheten, men i realiteten hellre betalar arbetslösa för att inte jobba, än att betala dem för att jobba? Det blir effekten av regeringens vägran att tidigarelägga t ex infrastruktur- och bostadsinvesteringar, samtidigt som man tvingas att öka socialbidrags- och a-kasseutbetalningarna dramatiskt.

Ja, vi har sannerligen en finansminister som inte bara tappat greppet, utan som verkar präglas av att munnen inte har kontakt med händerna. Han säger en sak, men gör en helt annan. Och ingen av kroppsdelarna verkar ha någon kontakt med hjärnan.

Den här regeringen kom fel in i den ekonomiska politiken från början. Man tillträdde i ett läge då arbetslösheten var på väg ner och det fanns stora överskott i de offentliga finanserna. Ett gyllene läge.

De två första åren användes sedan till att sänka skatterna med 85 miljarder kronor. 60 procent av pengarna gick till de 10 procent rikaste i befolkningen. Det finansierades genom dramatiska nedskärningar i trygghetssystemen - a-kassan och sjukförsäkringen - och genom att den offentliga vården, skolan och omsorgen sattes på undantag. Pengarna till välfärden skulle väl komma senare, i slutet av mandatperioden, var nog tanken.

Regeringen verkade leva i en sorglös tillvaro där solen alltid sken. De som varnade för en kommande kris viftades undan med förakt. Så sent som för ett år sedan sa Borg att det väl bara var Östros "kanske också Nuder" som trodde på en förestående bankkris...

Men nu är krisen här. BNP faller med 150 miljarder kronor på ett enda år. Arbetslösheten skenar, och samtidigt står mer än en fjärdedel av arbetskraften utanför a-kassan. Också för dem som är med i a-kassan, är skyddet dåligt (DN). Tusentals sjukskrivna försäkras ut. Socialbidragen ökar över hela landet. Budgetunderskottet ökar dramatiskt.

Kvar står en handfallen regering. Det försöker man krampaktigt dölja med mantrat "vi ska hålla i skattebetalarnas pengar!" Ja, så lät det inte för ett par år sedan, när man glatt sänkte skatterna utan att tänka på följderna. De 85 miljarderna som staten gjorde sig av med då, hade räckt mer än väl till att begränsa budgetunderskottet, återställa tryggheten och satsa på investeringar för att sätta folk i arbete.

När man gjort bort sig så som Borg gjort, återstår bara bluffstrategin att ta till. Att prata om en sak, men göra en annan. Eller, som på DN-debatt idag, försöka lura i folk att man skjuter till en massa pengar till arbetsmarknadsåtgärder, trots att det bara rör sig om passiva a-kassepengar och en stor utbyggnad av den åtgärd, den s k jobb- och utvecklingsgarantin, som ju är ett stort skämt.

Jobb- och utvecklingsgarantin garanterar varken jobb eller utveckling. Det rör sig snarare om en förvaringsgaranti. Om du blir arbetslös kommer ingen att bry sig om dig på tre månader. Efter sex månader kan du kanske få ett erbjudande om utbildning eller praktik, men någon garanti finns inte.

I denna Kafkaliknande åtgärd ska alltså 100 000-tals arbetslösa slussas in. Och volymerna börjar ju kännas igen: 250 000 i arbetsmarknadspolitiska åtgärder har vi så vitt jag vet inte haft sedan den förra borgerliga regeringen, 1994... Också då prioriterades billiga och meningslösa åtgärder, före utbildning. Då liksom nu försökte man förpacka det snyggt: då hette det ALU (Arbetslivsutveckling!), nu heter det Jobb- och utvecklingsgaranti...

Nä, det som behövs nu är riktiga jobb. Det behövs ordentliga investeringar för att stoppa den ökande arbetslösheten. Det är rätt tid att påbörja klimatinvesteringar, renovering av miljonprogramsområdena, infrastrukturåtgärder, utbildningsinsatser, ordentliga arbetsmarknadsåtgärder.

Och naturligtvis måste uppsägningarna i vård, skola och omsorg stoppas. Varför ska det offentliga nu bidra till att förvärra arbetsmarknadsläget ytterligare?

Det kan finansieras dels genom att säga nej till de skattesänkningar som regeringen nu genomför, men också genom att öka skatteuttaget för den grupp i befolkningen som fått de stora resurstillskotten de senaste åren, d v s de 10-15 procent rikaste. Se bara på inkomstfördelningsstatistiken från SCB. Skillnaden mellan rika och fattiga är idag större än vad den varit sedan man började mäta på 1975, och det beror på att de rikaste dragit ifrån kraftigt.

Jag tror också att man måste vara beredd att låna pengar till en del av investeringarna. Räntorna är låga och för varje t ex byggnadsarbetare eller metallarbetare man sätter i arbete, sparar man pengar genom att slippa betala ut a-kassa. Nu lånar ju Borg för att betala folk för att inte arbeta. Då är det väl bättre att låna pengar för att betala folk för att arbeta?

Passiv och dåligt påläst statsminister i KU

Idag hade vi den avslutande utfrågningen i KU:s granskning av regeringen. Det var statsminister Fredrik Reinfeldts tur att komma till utskottet och redogöra för sin syn på de anmälningar vi nu utreder. (DN)

Det var en uppseendeväckande passiv och dåligt påläst statsminister vi fick se under förmiddagen. Jag hade hand om tre ärenden - stödet till bilindustrin, Carnegieaffären och avsättandet av Bo Bylund som chef för Arbetsförmedlingen - och jag måste säga att han inte hade tillfredsställande svar i något av ärendena.

När det gäller bilindustrin, så kunde han inte förklara varför beredningen av stödpaketet kom igång så sent, så att regeringen hamnade i tidsnöd. Eftersom man kom igång för sent, så tvingades man ta fram ett stödpaket på bara fyra arbetsdagar i höstas, utan varken utredning eller remissrunda.

Regeringen brydde sig inte om att rådfråga de expertmyndigheter som finns, och som vet något om svensk bilindustri, om hur de såg på de förslag man ville presentera för Riksdagen. Då är det kanske inte underligt att detta paket, där man avsatte hela 28 miljarder kronor, hittills har blivit ett fiasko. Inte ett öre av dessa pengar har kommit fordonsindustrin till del, trots att det nu gått mer än tre månader sedan Riksdagen beslutade om paketet.

Men statsministern verkade inte var orolig för bilindustrin. Tvärtom. Europa har överkapacitet när det gäller biltillverkning sa han, och det verkade nästan som om han välkomnade en nedläggning av Saab.

När det sedan gällde Carnegieaffären, så fick vi inga svar alls. Han visste inte varför Bo Lundgren inte hade en fullmakt när han företrädde staten på bolagsstämman, förmodligen ett brott mot Aktebolagslagen. Han visste inte varför det inte skickats ut någon kallelse. Han visste inte varför styrelsearvodena höjts. Han kunde inte gå i god för att försäljningen av banken skett affärsmässigt. Han visste inte om det förekommit ett högre bud, vilket det ju finns uppgifter om. (e24)

Det är faktiskt ganska anmärkningsvärt att statsministern inte satt sig in i en affär som omsluter 2,4 miljarder kronor, och som mycket väl kan dra in staten i en kostsam rättsprocess.

Och när det slutligen gällde avsättandet av Bo Bylund som chef som Arbetsförmedlingen, så verkade statsministern bekräfta att regeringen nu slagit in på en ny väg: nu ska myndighetschefer kunna avsättas från en dag till en annan, utan saklig grund. Hur i hela världen ska staten kunna rekrytera bra chefer efter det? Men det kröp också fram mot slutet av utfrågningen vad som egentligen låg bakom: Bylund blev avsatt för att han en gång varit statssekreterare i en socialdemokratisk regering.

Nu följer förhandlingar i KU om hur vi ska se på dessa saker. Det återstår att se om de borgerliga partierna vågar visa integritet i förhållande till sina partikamrater i regeringen.