torsdag 25 juni 2009

Europarådet agerar mot Iran

Sitter just nu i Europarådets parlamentariska församling i Strasbourg och lyssnar till den extrainkallade debatten om situationen i Iran.

Kollegan Maryam Yazdanfar (s), som var en av initiativtagarna till debatten, har precis hållit ett utmärkt inlägg, där hon uppmanat Europarådets 47 medlemsländer att stödja de demokratiska krafterna i Iran. Hon har ju själv sina rötter i Iran, och hennes familj fick fly när mullorna tog över i början av 1980-talet.

I den resolution som vi ska behandla och som utarbetats under ledning av bl a Björn von Sydow(s) tar man starkt avstånd från det våld som iranska myndigheter nu dagligen utsätter fredliga demonstranter för. Man uppmanar Irans myndigheter att bl a omedelbart upphöra med våldet, att släppa de 400 demonstranter och de 170 politiker och journalister som fängslats, att upphöra med att stänga tidningar, trakassera journalister, störa internet och kasta ut utländska journalister ur landet. Man uppmanar också Iran att låta göra en oberoende utredning av de uppgifter som finns om omfattande valfusk.

Situationen i Iran har präglat sessionsveckan här, och temperaturen har höjts efterhand som nyheterna om den stegrande dramatiken i Teheran rullat in. Det är nästan 10 år sedan jag själv besökte Iran. Då trodde de flesta att utvecklingen skulle gå mot mer demokrati och förbättrade mänskliga rättigheter, och det var också det intrycket vi fick. Men sedan slog de mörka krafterna tillbaka, och nu verkar förtrycket vara värre än någonsin.

Vilket värde har då en resolution från Europarådet? Ja, kanske mer än vad man tror. Med denna resolution får nu den iranska regimen klart för sig att den inte bara har de egna medborgarna emot sig. På de iranska demokratiförespråkarnas sida står nu också 47 europeiska länder. Och makthavarna får samtidigt klart för sig att världen ser dem, hur gärna de än försöker stoppa nyheter från att komma ut.

Förr eller senare kommer denna regim att falla. Kanske inte idag, kanske inte imorgon. Men ingen diktatur kan i längden stå emot det samlade trycket från sina medborgare och från en enad omvärld.

(DN, DN, SvD, SvD, SDS)

2 kommentarer:

Anonym sa...

"Förr eller senare kommer denna regim att falla".

Glöm inte att demokratier har fallit med. Hur vet man om en regim fallit? Om Mouavi och Rafsanjani (de som är den egentliga oppositionen) skulle ta makten, innebär det en ny regim eller nya diktaturer?

Dessutom är alla organ, inklsuive den som väljer högste andliga ledaren, valda av folket.

Anonym sa...

Sossarna lider av populism. Nu råkar exiliranierna vara den största och den mest aktiva etniska minoriteten inom Sossarna, därmed är alla era åsikter infekterade. Sossarnas tid är ute, folk ser igenom era vackra ord.