Centern fortsätter sin vandring högerut (DN, SvD). Genom att förbjuda fackliga åtgärder riktade mot företag där ingen är medlem i facket, uppnår man två saker:
- Man skapar konkurrens på olika villkor. Oschyssta företag premieras. Företag utan kollektivavtal kan pressa ner löner och förmåner för sina anställda, och på det sättet konkurrera ut schyssta företag.
- Man ger antifackliga företag en möjlighet att stänga ute människor som är eller vill gå med i facket. Med en sådan ordning skulle ju företag tjäna på att bara anställa personal som inte är med i facket, för att slippa teckna kollektivavtal.
Udden i centerns förslag är således riktad mot de svagaste på arbetsmarknaden, de som bäst behöver fackligt skydd och minimivillkor.
Samtidigt läser jag att Maud Olofsson häromdagen viftade bort den omfattande kritiken i norra Sverige mot nedläggningarna av statlig verksamhet inom t ex Försäkringskassan och Skatteverket. Det var väl inte så farligt, sa hon, "den mesta servicen finns ju på internet nu". Som om kritiken hade handlat om service! Det var ju det faktum att ett stort antal arbetstillfällen nu försvinner från norra Sverige som saken gällde!
Tydligare kan det inte sägas: det parti som en gång var landsbygdens företrädare framför alla andra i svensk politik, ska stöpas om till ett renodlat löntagarfientligt nyliberalt parti som ska försöka hävda sig i storstäderna - helst på Stureplan, som hon också sa uttryckte det igår.
Det är en "extreme makeover" Maud Olofsson försöker sig på. Hon ska i praktiken byta väljare: bort med landsbygdens folk, och in med de hippa Stureplansbratsen. Jag tror att det är dömt att misslyckas. Bratsen röstar redan på moderaterna, och skulle aldrig i några större skaror ansluta sig till centern. Det är de för högfärdiga för. Därför riskerar Maud Olofsson att först sälja smöret, och sedan tappa pengarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar