tisdag 27 oktober 2009

Var det KGB som gav Guillou IB-uppslaget?

Till Jan Guillou har jag en kluven inställning.

Å ena sidan allt det där positiva, det som fått mig att läsa det mesta som Guillou skrivit under de senaste 20 åren: en uppenbart mycket skärpt, påläst och noggrann journalist, som genom sin livsgärning kom att definiera själva begreppet grävande journalistik och som kom att bli en svensk Woodward/Bernstein. Samtidigt en driven och orädd radikal vänsterdebattör, inte minst en välkommen och stadig röst för palestiniernas sak. Och dessutom en av Sveriges mest framgångsrika romanförfattare.

Men å andra sidan de där knepiga dragen, som alltid grumlat bilden. Det enorma egot. Det lite löjeväckande macho-James-Bond-idealet i Hamilton- och Arn-böckerna. Det underliggande elitistiska sosseföraktet, tydligast uttryckt i motviljan mot Olof Palme. Det tidiga svärmeriet för sektvänstern.

Att läsa Jan Guillou genom åren har ofta varit lärorikt och perspektivvidgande, om än stundtals irriterande, men aldrig ointressant.

Så hade det gärna fått förbli. Men avslöjandet om Guillous KGB-kontakter förändrar bilden. Om det bara rört sig om någon enstaka kontakt, så hade det inte varit mycket att säga om. Då hade Guillous förklaring om att han sökte uppslag för en artikel om KGB:s verksamhet i Sverige hållit.

Men att han haft regelbundna kontakter med KGB under fem år, mitt under kalla kriget, och att han dessutom utfört betalt skrivjobb om socialdemokraterna åt KGB, utan att informera Säpo eller nämna det i sina memoarer, det går inte att försvara. Det visar inte bara på en omdömeslöshet hos den unge 60-tals-Guillou, utan också på en vilja hos den äldre, dagens Guillou, att dölja viktiga sakförhållanden.

Nu sätts ju hela IB-avslöjandet i ett nytt ljus. Jan Guillou säger att han avslutade sina KGB-kontakter 1972, då han börjat att skriva om IB. Ja, han har rent av sagt att det var anledningen till att kontakten bröts: "Nu kan vi inte träffas mer, för vi tänker skriva något som ni inte gillar", ska han ha sagt till sin KGB-kontakt.

Men tänk om det var tvärtom? I dagens SvD dementerar både Bengt Erlandsson, som ska ha varit Jan Guillous ursprungskälla, och Peter Bratt, som arbetade med IB-artiklarna tillsammans med Jan Guillou, att Erlandsson ska ha gett Guillou den första IB-informationen.

Så frågan är: om det inte var Erlandsson som satte Guillou på IB-spåret, vem var det då? KGB?

(DN, Expressen)

1 kommentar:

Ulf Bjereld sa...

Nej - inte var det KGB! IB-affären fick en utomordentligt grundlig belysning av Säkerhetstjänstkommissionen, där en hel volym (SOU 2002:92, "Det grå brödraskapet - en berättelse om IB") ägnades frågan. Författaren till den volymen är den mycket kloke och sansade Lars Olof Lampers, som själv skriver på Brännpunkt på SvD i dag.